I Svensk Fågeltaxerings senaste årsrapport presenteras populationstrender för perioden 1975–2019 för drygt 200 häckande fågelarter (av Sveriges 250). För ytterligare arter visas kortare trender från de delprogram som riktas mot våtmarker och kuster. Dessutom presenteras trender för 12 större däggdjursarter som följs via de s.k. nattrutterna och standardrutterna.
I en särskild analys i årets rapport analyseras vilken tid på våren och vilken tid på natten som våra ugglor är som mest aktiva. Allt baserat på 10 års nattinventeringar som utförs i mars, april och juni.
Kraftiga ökningar och minskningar hos enskilda arter
Bland de arter som följts i 45 år finner vi de största minskningarna bland jordbrukslandskapets fåglar, såsom sånglärka, storspov, tofsvipa och ortolansparv. Men även fåglar i andra miljöer har det gått långsiktigt dåligt för, tillexempel de skogslevande arterna entita och talltita. De stora vinnarna samma period är flera rovfåglar, gäss och trana. Som ett mått på hur det går "nu" använder vi trenderna för de senaste 10 åren. Där är det just nu något fler arter (19%) som ökar än arter som minskar (15%). De tydligaste förlorarna är grönfink, småspov, tofsvipa, talltita, järnsparv och gulsparv. Anmärkningsvärt nog kan även svarthättan läggas till denna minskande grupp. Svarthättan ökade snabbt och stadigt i antal från 1975 till 2010, men där har trenden nu alltså vänt rejält. Bland de sentida vinnarna finns till exempel gärdsmyg, gransångare, steglits, gråhäger och sångsvan.
Svag sentida ljusning för några av jordbrukslandskapets fåglar?
Det har alltså länge gått dåligt för jordbrukslandskapets fåglar och för flera av dem, till exempel tofsvipa, storspov, stare och gulsparv fortsätter kräftgången. Dock finns det tecken på att situationen för sånglärkan, buskskvättan och hämplingen ljusnat något. För alla tre arterna har populationsindex ökat de senaste fem åren, vilket är ytterst glädjande. Det återstår dock att se ifall en verklig vändning har skett. Sedan 15 år har den sydliga underarten av gulärla, ett annat av sorgebarnen i jordbrukslandskapet, ökat kraftigt i antal i samband med att den flyttat ut i åkerlandskapet där den verkar trivas och klara sig bra.
Rådjur, dovhjort och fälthare ökar i antal
I två av delprogrammen räknas även större däggdjur (på nattrutterna sedan 2010 och standardrutterna sedan 2011). Totalt registreras ungefär 7000 större däggdjur om året, där de vanligaste arterna är rådjur, dovhjort, fälthare och rödräv. De tre första av dessa har ökat i antal, vilket också vildsvinet gjort, medan allt färre rödrävar räknats över de tio åren. Trenderna för igelkott, ekorre, skogshare, vildkanin, grävling , älg och kronhjort visar inga tydliga riktningar.
Mycket spännande information samlas in om våra ugglor
I Sverige häckar ungefär 10 arter ugglor. Bara de två arter som är aktiva även på dagen, jorduggla och hökuggla, har tidigare kunnat följas i våra olika delprogram. Sedan nattrutterna startade 2010 är dock bilden en annan. Av de hela 8 arter för vilka trender kan beräknas är det tre som minskat i antal, nämligen kattuggla, hornuggla och pärluggla, medan för de andra fem finns inga tydliga trender. Utöver antalsförändringarna går det att få annan spännande information från de systematiska räkningarna, till exempel när på våren och när på natten som ugglorna är mest ljudliga. De flesta arter hörs något oftare i mars än i april. Vad gäller dygnsrytmen är sparvugglan och berguven aktiva främst i skymningen, medan pärlugglans och kattugglans ropaktivitet successivt ökar timmarna efter solnedgången.
Naturvårdsverket finansierar
Det är Naturvårdsverket som finansierar merparten av omkostnaderna för Svensk Fågeltaxering, men landets samtliga länsstyrelser deltar också i övervakningen.
Själva räkningen av fåglarna genomförs av drygt 600 frivilliga inventerare runtom i landet, vars insatser är ovärderliga för projektet.