I Svensk Fågeltaxerings senaste årsrapport presenteras populationstrender för perioden 1975–2017 för drygt 200 häckande fågelarter (av Sveriges 250). I årets rapport presenteras också de första trenderna från de delprogram som startades 2015; fåglar knutna till våtmarker respektive skärgårdar. Trenderna är bara för tre år men visar att delprogrammen kan täcka antalsförändringarna hos ytterligare 10-20 arter som hittills inte kunnat följas.
De senaste 10 årens trend används som ett mått på hur det går "nu". Eftersom 2017 var ett år då ovanligt många fåglar registrerades på de nationella räkningarna ser läget något bättre ut i år än förra året. Bland de 204 arter/underarter som studerats i delprogrammet med standardrutter, ökade 49 arter (24 %) i antal medan 43 arter (21 %) minskade i antal. Hos övriga 112 arter kan ingen statistiskt säkerställd förändring beläggas för de senaste 10 åren.
Dramatiska ökningar och minskningar hos enskilda arter
För vissa arter har det gått mycket dåligt det senaste decenniet, som grönfink, järpe, ärtsångare, havstrut, småspov, orre, fasan, gulsparv och talltita. Sämst har det gått för ortolansparven, en art som en gång var mycket vanlig i det svenska jordbrukslandskapet, men som minskat kontinuerligt sedan våra räkningar startade 1975, och med hela 15,9 procent per år det senaste decenniet.
Förändringar i jordbrukslandskapet och småfågeljakt i Medelhavsområdet ligger bakom förändringarna. Bland de arter/underarter som ökat mest återfinns är sydlig gråsiska, fjällripa, sydlig gransångare, nötkråka, tornfalk, steglits, sidensvans, silltrut (på västkusten), sydlig gulärla och stenknäck.
För järpe, orre och fjällripa ska sägas att dessa arters antal brukar variera naturligt i cykler om runt 10 år, så korttidstrenderna hos dessa arter ändras relativt snabbt.
Ugglornas antal varierar med gnagartillgången
För åtta av Sveriges ugglearter går det att beräkna både nationella trender och regionala trender. Dessa trender kan i sin tur jämföras med förändringar i antalet gnagare, ugglornas huvudföda. Som väntat är antalet ugglor starkt kopplat till gnagarförekomsten, framför allt hos hornuggla och pärluggla. I norra Sverige, där antalet gnagare varierar starkt mellan åren, varierar också ugglorna starkt i antal. I södra Sverige, där gnagarförekomsten är mer stabil över tid, är även ugglornas antal generellt stabila.
Fortfarande få kvinnor som räknar fåglar, men de blir fler
Sedan starten 1975 har drygt 2400 personer räknat fåglar inom Svensk Fågeltaxerings olika delprogram. Av dessa är endast 7 % kvinnor. Dock har proportionen kvinnor ökat med åren. På punktrutterna, som löpt sedan 1975, har andelen kvinnor stigit från ungefär 2 till 8 %. Flest kvinnor deltar i Sjöfågeltaxeringen, där andelen under de tre första åren varit mellan 14 och 18 %.
Vad gäller åldern så har den stigit rejält i punktrutterna under de 43 år som delprogrammen löpt, från ungefär 30 år vid starten 1975 till 63 år under 2017. På standardrutterna har genomsnittsåldern legat runt 50 år och bara ökat marginellt under de 22 år som delprogrammet löpt. Hur ålder kan tänkas påverka räkningarna diskuteras i årsrapporten.
Naturvårdsverket finansierar
Det är Naturvårdsverket som finansierar merparten av omkostnaderna för Svensk Fågeltaxering, men landets samtliga länsstyrelser deltar också i övervakningen.
Själva räkningen av fåglarna genomförs nästan helt av frivilliga inventerare.
Miljöövervakning av fåglar
Fågelövervakningen bedrivs inom miljöövervakningsprogrammet Landskap: