Även om inte alla fjällfåglar minskar i antal så är just nu trenderna för dessa i genomsnitt betydligt sämre än för fåglarna i skogen, i jordbrukslandskapet och i våra våtmarker.
Överhuvudtaget går det dåligt för de fåglar som trivs i kallare klimat – de minskar i jämförelse med arter som har en mer sydlig utbredning i Sverige och Europa. Detta som en effekt av allt varmare somrar.
Kall vinter igen
December 2012 och januari 2013 var kallare än normalt. Den relativt kalla perioden bidrog säkert till att många arter uppträdde sparsammare än under den betydligt mildare vintern 2011/2012. För hela 64 procent sjönk antalet fåglar jämfört med vintern före.
Glädjande nog hade den tillbakapressade nötkråkan en bra vinter och för havsörnen var det bästa vintern någonsin sedan 1975. Hela 119 individer räknades in på 50 rutter.
Den långa kalla våren satte sina spår
Våren 2013 blev vädermässigt annorlunda på många sätt. Mars och början på april var exceptionellt kalla, vilket gällde långt ner i Europa, och ankomsten för de fågelarter som övervintrar i Europa var extremt sen. Från mitten av april svängde det däremot om rejält och maj blev ovanligt varm.
För de arter som övervintrar i Nordeuropa var kombinationen kall vinter och mycket sen och kall vår negativ. Det visade sig genom att bara 40 procent av stannfåglarna och kortdistansflyttarna ökade i antal jämfört med året före. För de arter som övervintrat i tropikerna gick det betydligt bättre och 55 procent av arterna ökade i antal.
Fåglar som hade ett ovanligt bra år under 2013 var tornfalk, härmsångare, sydlig och nordlig gransångare, sydlig gulärla, steglits och mindre korsnäbb.
Över de senaste 10 åren uppvisar följande arter de mest oroväckande nedgångarna: häger, knipa, ejder, duvhök, dalripa, fasan, sothöna, havstrut, hussvala, backsvala, lappmes, björktrast, rödvingetrast, ärtsångare, nordlig lövsångare, kungsfågel, sidensvans, stare, grönfink, gulsparv, videsparv, lappsparv och sävsparv.
Samma period har dessa arter uppvisat en påtaglig ökning i antal: trana, skogssnäppa, rödbena, göktyta, ringtrast, svarthätta, gransångare (både sydliga och nordliga raserna), sydlig gulärla, steglits och mindre korsnäbb.
En jämförelse mellan fågelarter med olika flyttningsvanor visade att, till skillnad från övriga Europa, så klarar sig arter som övervintrar i tropikerna ganska bra. Det senaste decenniet har det faktiskt gått allra sämst för våra stannfåglar.
Nattfågeltaxeringen genomfördes för fjärde året
Antalet ugglor i Sverige varierar enligt nattrutterna markant mellan arter och mellan olika delar av landet. För berguv, slaguggla och pärluggla steg index från bottenåret 2012.
För sparvuggla, kattuggla, lappuggla, hornuggla och jorduggla sjönk index. Pärlugglan hade ett riktigt toppår i Mellansverige, medan antalet räknade fåglar ökade bara måttligt i söder respektive norr, troligen som en effekt av varierande gnagartillgång över landet.
Bland våra nattaktiva sommargäster hade vakteln det allra lägsta värdet hittills under den korta studieperioden. Flodsångare och busksångare inräknades dock i förhållandevis höga antal 2013.
Däggdjur räknas numera också
Sedan 2010 (nattrutterna) och 2011 (standardrutterna) räknas även däggdjur. Under 2013 noterades 2170 djur av 16 arter på nattrutterna, med dovhjort, rådjur och fälthare som dominerande arter.
På standardrutterna sågs 1249 individer av 17 arter. Där var rådjur, fälthare och älg vanligast. För flera däggdjursarter kommer det gå att beräkna populationstrender framöver.
Följer upp miljökvalitetsmål
Naturvårdsverket finansierar fågeltaxeringen, och resultaten används bland annat för att följa upp sju av de sexton miljökvalitetsmålen: Begränsad klimatpåverkan, Levande sjöar och vattendrag, Myllrande våtmarker, Levande skogar, Ett rikt odlingslandskap, Storslagen fjällmiljö och Ett rikt växt- och djurliv.
Övervakning av fåglarnas populationsutveckling
Kontakt: Åke Lindström, Lunds universitet
e-post: ake.lindstrom@zooekol.lu.se