Det visar det system av fågelinventeringar som täcker stora delar av Sverige sedan 1975. Nästan 1700 inventeringar genomfördes under vintern 2011/2012, samt våren och sommaren 2012.
Höga antal vinterfåglar
Milda vintrar, som vintern 2011/2012, stannar många flyttfåglar i Sverige och många överlever dessutom bättre. Antalet inräknade fåglar under 2011/2012 blev därför betydligt högre än vintrarna före (som var mycket kalla) för inte mindre än 82 procent av arterna. För nästan hälften av arterna steg antalet inräknade individer med mer än 50 procent!
Mot strömmen gick orre, nötskrika och strömstare som minskade med 30 procent vardera.
Tydlig tillbakagång för gnagarspecialister sommaren 2012
Eftersom lämlarna kraschat när våren började 2012 märktes kraftiga nedgångar hos arter som äter lämlar och andra gnagare och faktiskt hos Norrlandsarter i stort.
För 12 arter för vilka index beräknats för de fria punktrutterna var siffrorna 50 procent bättre än föregående år, nämligen för kricka, ejder, storskrake, sångsvan, tornfalk, större strandpipare, ljungpipare, havstrut, gärdsmyg, forsärla, steglits och bergfink.
För rördrom och videsparv minskade index med mer än 50 procent.
På standardrutterna var det sex arter som ökade med mer än 50 procent, nämligen vigg, gärdsmyg, nötväcka, kungsfågel, dalripa och orre.
De tio arter som minskade i index med mer än 50 procent var: fjällvråk, kärrsnäppa, hökuggla, jorduggla, lavskrika, lappmes, varfågel, tallbit, obestämd korsnäbb och videsparv.
Över de senaste 10 åren uppvisar följande arter några av de mest oroväckande nedgångarna: ejder, dalripa, fjällripa, svartsnäppa, havstrut, tornseglare, hussvala, backsvala, lappmes, kungsfågel, ängspiplärka, grönfink, gråsiska, rosenfink, gulsparv, ortolansparv, videsparv och lappsparv.
Samma period har en påtaglig ökning registrerats för exempelvis grågås, sångsvan, glada, havsörn, brun kärrhök, lärkfalk, större hackspett, göktyta, dubbeltrast, rödstjärt, svarthätta, gransångare (båda raserna), steglits och mindre korsnäbb.
Ser man på trender för hela grupper av arter går det fortsatt sämst för fåglarna i jordbrukslandskapet, samt i korttidsperspektivet för fjällens fåglar.
Nattfågeltaxeringen genomfördes för tredje året
Inom nattfågeltaxeringen inventerades 112 rutter vid upp till tre tillfällen (mars, april och juni). Det totala antalet inräknade individer av flertalet ugglearter var betydligt lägre än året före, med särskilt få ugglor i norra och mellersta Sverige. I södra Sverige var däremot 2012 ett gott uggleår.
Förhållandevis höga antal av småfläckig sumphöna, kornknarr, nattskärra och flodsångare noterades också.
Däggdjur räknas också
Det däggdjur som ses på flest rutter (både natt- och standardrutter) är rådjuret. Flest individer ses det av dovhjort (nattrutterna) respektive rådjur (standardrutterna). I övrigt dominerar fälthare, vildsvin och älg.
Följer upp miljökvalitetsmål
Naturvårdsverket finansierar fågeltaxeringen, och resultaten används bland annat för att följa upp sju av de sexton miljökvalitetsmålen: Begränsad klimatpåverkan, Levande sjöar och vattendrag, Myllrande våtmarker, Levande skogar, Ett rikt odlingslandskap, Storslagen fjällmiljö samt Ett rikt växt- och djurliv.
Övervakning av fåglarnas populationsutveckling:
Kontakt: Åke Lindström, Lunds universitet,
e-post: ake.lindstrom@zooekol.lu.se