Utsläppen från avfallsbehandling har minskat med ungefär 67 procent jämfört med år 1990 och motsvarar cirka två procent av Sveriges totala växthusgasutsläpp.
Utsläpp från sektorn kommer främst från deponier och deras utsläpp av metan. Men utsläpp kommer även från behandling av avloppsvatten och -slam, biologisk behandling av fast avfall samt från förbränning av farligt avfall (för destruktion, inte energiproduktion). Utsläpp från avfallsförbränning för produktion av el och värme, rapporteras i energisektorn (el- och fjärrvärmeproduktion).
Från avfallsbehandling rapporteras utsläpp av:
- metan (CH4) från avfallsdeponier
- lustgas (N2O) och metan (CH4) från behandling av avloppsvatten och -slam
- lustgas och metan från biologisk behandling av fast avfall
- koldioxid (CO2), lustgas och metan från förbränning av farligt avfall (för destruktion)
Tydlig minskning av utsläpp från deponier sedan 1990
Två tredjedelar av utsläppen från avfallsbehandling kommer från avfallsdeponier. Sedan 1990 har utsläppen från avfallsdeponier minskat med 77 procent. Minskningen förväntas fortsätta ytterligare under kommande år.
Avfallsdeponier är alla de upplag där avfall slutligt lagras. Avfallet kommer bland annat från hushåll och industrier, men utgörs även av askor från el- och värmeproduktion, förorenade jordmassor med mera.
Avfallsdeponier är den näst största källan till utsläpp av metan efter jordbrukssektorn. Deponierna samlar även stora mängder föroreningar och miljögifter på en begränsad yta. Med tiden kan ämnena läcka ut i den omgivande miljön.
Utsläppsminskningen beror på flera faktorer, framförallt på att metanåtervinning från deponier har ökat samtidigt som deponerat organiskt avfall minskat, tillsammans med ökad avfallsförbränning och materialåtervinning. Bakom denna utveckling ligger såväl lagstiftning som andra styrmedel, så som deponiförbud och deponiskatt.
Behandling av avloppsvatten och -slam ger utsläpp av lustgas och metan. Det svarar för 18 procent av utsläppen från avfallsbehandling år 2018. Sedan 1990 har utsläppen minskat med 13 procent, vilket beror på förbättringar i svenska reningsverk med utbyggd kväverening tillsammans med ökad biogasproduktion från avloppsslam.
Utsläpp från biologisk behandling visar en tydligt ökande trend. Detta beror på ökad kompostering och rötning av avfall i Sverige. Rötning kan användas för att producera biogas. Produktionsutsläppen, som läckage, rapporteras som utsläpp från avfallsbehandling.
En mix av styrmedel bakom utsläppsminskningen
Under de senaste åren har standarden på avfallsdeponierna i Sverige och Europa blivit bättre. Det är en följd av EU-direktivet om deponering av avfall (99/31/EG). 2001 kom ny lagstiftning, som skärpte kraven på deponier i Sverige (2001:512).
Ett antal nationella styrmedel har lett till utsläppsminskningar och Sverige har därför uppnått flera av EU-direktivets mål om deponering tidigare än kraven. Sverige har använt en blandning av styrmedel för att öka återvinningen av avfall och minska de totala avfallsmängderna. Det har lett till minskade utsläpp från avfallsbehandling:
- regler om kommunal avfallsplanering (NFS 2006:6)
- regler om producentansvar för vissa varor
- skatt på deponering av avfall (sedan 2000)
- förbud att deponera utsorterat brännbart avfall (infördes 2002)
- förbud att deponera organiskt avfall (infördes 2005).
Denna statistik tillhör Sveriges officiella statistik.