I klimatrapporteringens sektor "Markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk" (Land Use, Land-Use Change and Forestry - LULUCF), rapporteras kolförrådsförändringarna för varje kategori:
- skogsmark
- åkermark
- betesmark
- bebyggd mark
- våtmark (torvproduktion)
- annan mark
- avverkade träprodukter (HWP)
De årliga förändringarna i kolförråd beräknas för kolpoolerna:
- levande biomassa
- dött organiskt material
- markkol (mineraljord och torvmarker)
Kolförrådsförändringen rapporteras för alla kategorier som anses vara brukade.
Störst upptag på skogsmark
Nettoupptaget inom markanvändningssektorn är fortsatt stabilt på en hög nivå och har dessutom ökat något sedan 1990. Observera att osäkerheten i siffrorna inom denna sektor är stora, speciellt för de sista fyra åren på grund av beräkningsmetoden.
De största upptagen och kolflödena sker inom kategorin skogsmark som återfinns på 63 procent av Sveriges areal. Inom denna kategori sker det största upptaget genom inbindning av koldioxid i träden, (kolpoolen levande biomassa), samt upptag av kol i mineraljorden.
Förändringen i kolpoolen levande biomassa följer utvecklingen i förhållandet mellan avverkning och tillväxt. Under perioden 1990 - 2016 har avverkningen ökat, men på grund av att även tillväxten i skogen har ökat under samma period är nettoupptaget i sänkan (tillväxt minus avverkning) fortsatt är på ungefär samma nivå 2016 som 1990.
Skogsmarken är en fortsatt stor sänka
De stora förändringarna i levande biomassa syns framförallt 2005 och till viss del 2007. Detta beror på stormarna Gudrun (2005) och Per (2007) som tog ner extra mycket skog. Att avverkningen blev större dessa år avspeglas i kategorin avverkade träprodukter.
Upptaget i avverkade träprodukter (uppdelat i kategorierna sågat material, skivor och papper) är större de år som avverkningen är hög. I samband med stormen Gudrun, ökades uttaget av stamved på ytterligare vilket gav det största upptaget i denna kolpool sedan 1990.
Upptaget av kol i mineraljorden är en långsam process som bland annat beror av tillgången på mängden avverkningsrester och det årliga förnafallet från träden (barr och löv), tillsammans benämnt dött organiskt material. Den beräknade ökningen i mineraljord leder till stort upptag men är i förhållande till den totala markkolspoolen relativt liten. Siffrorna ska läsas med försiktighet då detta är kolflöden som är svåra att uppskatta.
Utsläpp sker från åkermark, bebyggd mark och våtmarker
Utsläppen inom sektorn sker framför allt inom kateorierna åkermark, bebyggd mark och våtmark.
Åkermark finns på sju procent av Sveriges yta. Utsläppen av växthusgaser från åkermarken har i genomsnitt varit cirka fyra miljoner ton koldioxidekvivalenter per år under perioden 1990 - 2016 med de största utsläppen på cirka 6sex till sju miljoner ton koldioxidekvivalenter. Inom denna sektor är det stora variationer mellan åren, som beror på variationen av upptag och utsläpp av kol i mineraljord.
Variationerna i åkermarkens mineraljord beror främst på vad som odlas och hur stora arealer vissa grödor odlas på samt hur stor andel av åkermarken som ligger i träda. Till detta kommer även variationen i vädret. Trots dessa variationer kan man se en liten minskning i utsläppet sedan 1990. Utsläppen på åkermark sker framförallt på torvmarkerna när det organiska materialet bryts ner.
Bebyggd mark utgör fyra procent av Sveriges yta. Denna kategori är en källa för växthusgaser och har varit så under hela perioden, 1990 - 2016. Utsläppen är cirka tre miljoner ton koldioxidekvivalenter. Utsläppen sker framförallt i samband med anläggande av vägar, dragning av kraftledningar samt vid byggnation.
16 procent av Sveriges areal består av våtmark. Av denna areal sker torvproduktion på en mycket liten del. Det är enbart de våtmarker som är brukade (torvproduktion) som räknas in i denna kategori. Utsläppen från torvproduktion i Sverige är liten, cirka 0,2 miljon ton koldioxidekvivalenter.
Upptag och utsläpp i kolpoolerna varierar
Det är framförallt kolpoolerna levande biomassa, avverkade träprodukter och mineraljord som står för nettoupptagen av koldioxid inom sektorn. Det totala nettoupptaget ökar under perioden från knappt 53 miljoner ton koldioxidekvivalenter 1990 till cirka 59 miljoner ton koldioxidekvivalenter 2016.
Nettoutsläppen av växthusgaser sker framförallt på torvjordar och vid dränering av torvjordar, vid avverkning samt vid nedbrytning av dött organiskt material. De totala nettoutsläppen minskade något från cirka17 miljoner ton koldioxidekvivalenter 1990 till cirka 16 miljoner ton koldioxidekvivalenter.
Observera att osäkerheten i siffrorna för de sista fyra åren är större än för tidigare år.