I klimatrapporteringens sektor "Markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk" (Land Use, Land-Use Change and Forestry - LULUCF), rapporteras för varje kategori:
- skogsmark
- åkermark
- betesmark
- bebyggd mark
- våtmark (torvproduktion)
- annan mark
- avverkade träprodukter (HWP)
De årliga förändringarna i kolförråd för kolpoolerna:
- levande biomassa
- dött organiskt material
- markkol (mineraljord och torvmarker)
Kolförrådsförändringen rapporteras för alla kategorier som anses vara brukade.
Störst upptag på skogsmark
Nettoupptaget inom markanvändningssektorn är fortsatt stabilt på en hög nivå och har dessutom ökat något sedan 1990. Observera att osäkerheten i siffrorna inom denna sektor är stora, speciellt för de sista fyra åren på grund av beräkningsmetoden.
De största upptagen och kolflödena sker inom kategorin skogsmark som finns på 63 % av Sveriges areal. Inom denna kategori sker det största upptaget genom inbindning av koldioxid i träden, (kolpoolen levande biomassa), samt upptag i mineraljorden.
Förändringen i kolpoolen levande biomassa följer utvecklingen i förhållandet mellan avverkning och tillväxt. Under perioden har avverkningen ökat men även tillväxten i skogen har ökat och är fortfarande tillräckligt stor för att nettoupptaget i sänkan (tillväxt minus avverkning) fortsatt är på ungefär samma nivå 2015 som 1990.
Skogsmarken är en fortsatt stor sänka
De stora förändringarna i levande biomassa syns framförallt 2005 och till viss del 2007. Detta beror på stormarna Gudrun (2005) och Per (2007) som tog ner extra mycket skog. Att avverkningen blev större dessa år avspeglas i kategorin avverkade träprodukter.
Upptaget i avverkade träprodukter (näst störst kategorin) är större de år som avverkningen är hög. I samband med stormen Gudrun, ökades uttaget av stamved på ytterligare vilket gav det största upptaget i denna kolpool sedan 1990.
Upptaget av kol i mineraljorden är en långsam process som bland annat beror av tillgången på mängden avverkningsrester och det årliga förnafallet från träden (barr och löv), tillsammans benämnt dött organiskt material. Den beräknade ökningen i mineraljord leder till stort upptag men är i förhållande till den totala markkolspoolen relativt liten. Siffrorna ska läsas med försiktighet då detta är kolflöden som är svåra att uppskatta.
Utsläpp sker från åkermark, bebyggd mark och våtmarker
Utsläppen inom sektorn sker framför allt inom kateorierna åkermark (utom 2015) samt bebyggd mark och våtmark.
Åkermark finns på 7 procent av Sveriges yta. Utsläppen av växthusgaser från åkermarken har i genomsnitt varit cirka 4 miljoner ton koldioxidekvivalenter per år under perioden 1990 - 2015 med de största utsläppen på cirka 6 - 7 miljoner ton koldioxidekvivalenter. 2015 var det istället ett litet upptag (cirka 0,2 miljoner ton koldioxidekvivalenter). Inom denna sektor är det stora variationer mellan åren, som beror på variationen i mineraljord.
Variationerna i mineraljorden beror på vad som odlas och hur stora arealer vissa grödor odlas på samt hur stor andel av åkermarken som ligger i träda. Trots dessa variationer kan man se en liten minskning i utsläppet sedan 1990. 2015 var upptaget i mineraljord till och med lite större än utsläppen på torvmark. Utsläppen sker på torvmarker när det organiska materialet bryts ner.
Bebyggd mark utgör 4 procent av Sveriges yta. Denna kategori är en källa för växthusgaser och har varit så under hela perioden. Utsläppen är cirka 3 miljoner ton koldioxidekvivalenter. Utsläppen sker framförallt i samband med anläggande av vägar, dragning av kraftledningar samt vid byggnation.
16 procent av Sveriges areal består av våtmark. Av denna areal sker torvproduktion på en mycket liten del. Det är enbart de våtmarker som är brukade (torvproduktion) som räknas in i denna kategori. Utsläppen från torvproduktion i Sverige är liten, cirka 0,2 miljon ton koldioxidekvivalenter.
Upptag och utsläpp i kolpoolerna varierar
Det största nettoupptaget sker i kolpoolen levande biomassa följt av mineraljord och avverkade träprodukter. Det absolut största utsläppet sker på dränerade torvjordar.
Det är framförallt kolpoolerna levande biomassa, avverkade träprodukter och mineraljord som står för upptagen av koldioxid inom sektorn. Det totala upptaget ökar under perioden från knappt 40 miljoner ton koldioxidekvivalenter 1990 till cirka 60 miljoner ton koldioxidekvivalenter 2015.
Utsläppen av växthusgaser sker framförallt på torvjordar och vid dränering. De totala utsläppen minskade något från cirka12 miljoner ton koldioxidekvivalenter 1990 till cirka 10 miljoner ton koldioxidekvivalenter.
Observera att osäkerheten i siffrorna för de sista fyra åren är större än för tidigare.