I klimatrapporteringens sektor "Markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk" (Land Use, Land-Use Change and Forestry - LULUCF), rapporteras kolförrådsförändringarna för varje marktyp samt avverkade träprodukter:
- Skogsmark
- Åkermark
- Betesmark
- Bebyggd mark
- Våtmark (torvproduktion)
- Övrig mark
- Avverkande träprodukter (HWP)
De årliga nettoförändringarna i kolförråd beräknas för kolpoolerna:
- Levande träd och växter
- Döda träd och växter
- Markkol (mineraljord och organogen jord)
Kolförrådsförändringen rapporteras för alla marktyper som anses vara brukade, mänskligt påverkade.
Störst upptag på skogsmark
Nettoupptaget inom markanvändningssektorn är fortsatt stabilt på en hög nivå. Under perioden 1990–2019 har nettoupptaget i genomsnitt uppgått till knappt 38 miljoner ton koldioxidekvivalenter per år men mellanårsvariationen är stor. Det totala nettoupptaget inom hela sektorn var 35,5 miljoner ton koldioxidekvivalenter 2019. Nettoupptaget motsvarar ca 70 procent av de totala utsläppen från alla övriga sektorer 2019.Observera att osäkerheten i siffrorna inom denna sektor är stora, speciellt för de sista fyra åren på grund av beräkningsmetoden.
De största nettoupptaget och kolflödet- sker inom skogsmark som återfinns på 63 procent av Sveriges areal. Inom denna marktyp sker det största nettoupptaget genom inbindning av koldioxid i träd, (kolpoolen levande biomassa), samt upptag av kol i mineraljorden.
Förändringen i kolpoolen levande biomassa följer utvecklingen i förhållandet mellan tillväxt och avgång (avverkning plus naturlig nedbrytning). Under perioden 1990 - 2019 har avgången ökat, men på grund av att även tillväxten i skogen har ökat under samma period är nettoupptaget i sänkan (tillväxt minus avgång (avverkning och naturlig nedbrytning)) fortsatt på ungefär samma nivå 2019 som 1990.
Skogsmarken är en fortsatt stor sänka
Det årliga nettoupptaget på skogsmark har varierat en del under perioden 1990 till 2019 och det årliga nettoupptaget har varit i genomsnitt 38 miljoner ton koldioxidekvivalenter per år. För 2019 redovisas ett nettoupptag på 36 miljoner ton koldioxidekvivalenter. Att nettoinlagringen fortsatt är hög nivå beror på att tillväxten i levande träd och växter är större än avverkningen samt på kolinlagringen i mineraljord. De större förändringarna återfinns i levande biomassa framförallt 2005 och till viss del 2007. Detta beror på stormarna Gudrun (2005) och Per (2007) som tog ner extra mycket skog. Att avverkningen blev större dessa år avspeglas i avverkade träprodukter.
Biomassa som används för bioenergi redovisas som ett omedelbart utsläpp medan utsläpp från biomassa som används i träprodukter senareläggs. Nettoupptaget i avverkade träprodukter (uppdelat i kategorierna sågat material, skivor och papper) är större de år som avverkningen är hög. I samband med stormen Gudrun, ökades uttaget av stamved på ytterligare vilket gav det största upptaget i denna kolpool sedan 1990. 2019 var sänkan drygt 6 miljoner ton koldioxidekvivalenter. Detta är en minskning på 1miljon ton koldioxidekvivalenter jämfört med 2017 och minskningen återfinns framförallt i papper och pappersmassa.
Upptaget av kol i mineraljorden är en långsam process som bland annat beror av tillgången på mängden avverkningsrester och det årliga förnafallet från träden (barr och löv), tillsammans benämnt döda träd och växter. Ökningen av inlagrat kol i mineraljord leder till ett ökat nettoupptag i kolpoolen men i förhållande till den totala markkolspoolen är den årliga nettoinlagringen relativt liten. Siffrorna ska läsas med försiktighet då detta är kolflöden som är svåra att uppskatta.
Utsläpp sker från åkermark, bebyggd mark och våtmarker
Utsläppen inom sektorn sker framför allt inom marktyperna åkermark, bebyggd mark och våtmark.
Åkermark finns på sex procent av Sveriges yta. Nettoutsläppen av växthusgaser från åkermarken har i genomsnitt varit drygt fyra miljoner ton koldioxidekvivalenter per år under perioden 1990 – 2019. Variationerna inom denna marktyp följer dock variationen i upptag och utsläpp av kol i mineraljord. Utsläppen från mineraljorden var i snitt knappt en miljon ton koldioxidekvivalenter. Variationerna i åkermarkens mineraljord beror främst på vad som odlas och hur stora arealer vissa grödor odlas på samt hur stor andel av åkermarken som ligger i träda. Till detta kommer även variationen i vädret. De största utsläppen sker på organogen jord. Nettoutsläppen på åkermarks organogena jordar sker när det organiska materialet bryts ner och ju mindre areal organogen mark desto minder utsläpp. Utsläppen har minskat från cirka tre och en halv miljoner ton koldioxidekvivalenter 1990 till ungefär tre miljoner ton koldioxidekvivalenter 2019.
Bebyggd mark utgör fyra procent av Sveriges yta. Denna marktyp är en källa för växthusgaser och har varit så under hela perioden, 1990 - 2019. Nettoutsläppen år 2019 var tre miljoner ton koldioxidekvivalenter. Utsläppen uppstår främst vid avskogning i samband med anläggande av vägar, dragning av kraftledningar samt vid bebyggelse då både kol lagrat i biomassa (som avverkas) och mark (påverkas i olika utsträckning) frigörs.
16 procent av Sveriges areal består av våtmark. Det är enbart de våtmarker som är brukade (torvproduktion) som räknas in i denna marktyp för rapportering och arealen för torvproduktion är lite vilket ger ett litet nettoutsläpp. Nettoutsläppen från torvproduktion 2019 i Sverige var cirka 0,2 miljon ton koldioxidekvivalenter.
Observera att osäkerheten i siffrorna är stora och speciellt för de sista fyra åren vilka är större än för tidigare år.
Sveriges officiella statistik
Denna statistik tillhör Sveriges officiella statistik.
