Växthusgasutsläpp från bränsle som tankas i Sverige och används till utrikes sjöfart och flyg, även kallad internationell bunkring, har ökat med 194 procent mellan åren 1990 och 2017. Sjöfarten står för den största delen av dessa utsläpp.
Alla sektorer i samhället måste minska sina utsläpp av växthusgaser för att vi ska nå klimatmålen. Växthusgasutsläppen från den internationella sjöfarten och flygfarten omfattas för närvarande inte av några nationella åtaganden om utsläppsminskningar men det finns numera egna internationella åtagande för respektive sektor
Koldioxidutsläppen från internationellt flyg för resor inom EU ingår i EU:s system för handel med utsläppsrätter sedan år 2014. Utsläppen av växthusgaser från bränslen som används till utrikes sjöfart och flyg, även kallad internationell bunkring, bidrar till betydligt större utsläpp än den inhemska sjöfarten och flyget.
Utsläppen uppgick till 10,6 miljoner ton koldioxidekvivalenter år 2017 vilket är 13 procent högre jämfört med föregående år.
Ökade utsläpp från bränsle till sjöfart
Större delen av utsläppen från utrikes sjöfart och flyg kommer från bränsle till sjöfart, nästan 7,8 miljoner ton koldioxidekvivalenter år 2017. Detta är över 246 procent högre än 1990 och 15 procent högre jämfört med föregående år. Det finns flera förklaringar till varför den internationella bunkringen för sjöfart variera med tiden några av dessa är att:
- Svenska aktörer har vunnit markandsandelar på bunkringsmarknaden dels genom att de var tidigt ute med att kunna erbjuda låg-svavlehaltigt bränsle och dels för att ett stort konkurrerande danskt företag gick i konkurs år 2014.
- Produktionen av restolja (eldningsolja 2-5) har ökat på grund av större efterfråga på låg-svavelhaltigt bränsle där restolja sedan sålts som billigare hög-svavelhaltigt bränsle.
- Hur mycket rederierna väljer att bunkra i Sverige har också att göra med hur bränslepriset i Sverige förhåller sig jämfört med andra länder och fartygets rutter i övrigt.
Ökat internationellt resande har ökat utsläppen
Växthusgasutsläppen från flygets internationella bunkring var 2,8 miljoner ton koldioxidekvivalenter år 2017. Detta är nästan 106 procent högre än 1990 och 9 procent högre jämfört med föregående år.
Bränsle som tankas (internationell bunkring) återspeglar endast utsläppen från just tankningen i Sverige och tar inte hänsyn till flygresans mål och fullständiga längd eller flygresor vars tankningar skett utanför Sverige. För att uppskatta svenskarnas klimatpåverkan från flygresor måste även resevanor och antalet flygresor beaktas.
Vid utsläppsberäkningarna är hänsyn inte tagen till den ökade klimateffekt som uppstår vid förbränning på hög höjd. Förbränning på hög höjd uppskattas öka klimateffekten till ungefär den dubbla jämfört med förbränningen cirka 8 000 meters höjd.
Denna statistik tillhör Sveriges officiella statistik.
Om metoden
Metoderna för beräkning av territoriella utsläpp och upptag finns beskrivna i detalj i den rapporten om Sveriges nationella växthusgasinventering även kallad National Inventory Report (NIR). Metoderna beskrivs översiktligt i huvudrapporten och i mer detalj för de specifika delsektorerna i den separata bilagor. Beräkningarna följer FN:s rapporteringsriktlinjer och IPCC:s metodriktlinjer, och gäller för hela tidsserien från år 1990 fram till senaste publicerade året.
Metoderna kan delas in tre metodnivåer. Där den första metodnivån (Tier I) använder enklare aktivitetsdata och rekommenderade emissionsfaktorer framtagna av FN:s expertorgan (Intergovernmental Panel on Climate Change - IPCC). De två nästkommande metodnivåerna (Tier II och III) utgår från mer detaljerade aktivitetsdata och nationella emissionsfaktorer på sektor- respektive anläggningsnivå.
Rapporten publiceras slutligen den 15 mars årligen, i samband med den svenska rapporteringen till Europakommissionen. Däremot publiceras statistik om territoriella utsläpp och upptag i slutet av året dessförinnan. Ett utkast till rapporten rapporteras dessutom till Europakommissionen den 15:e januari och finns då tillgänglig via Europakommissionens webbplats. Nedanstående rapporter avser alltså föregående års statistik under perioden december–mars.
Riktlinjer och metodik
Från och med 2013 års klimatstatistik används rapporterings- och metodriktlinjer enligt beslut inom FN:s klimatkonvention. Utsläppen (för alla år i statistiken) är beräknade baserat på IPCC:s metodriktlinjer för nationella växthusgasinventeringar från år 2006.
Koldioxidekvivalenter
Statistik om växthusgasutsläpp summeras i en enhet som kallas koldioxidekvivalenter. Enheten samlar klimatpåverkan från utsläppen av växthusgaserna koldioxid, metan, dikväveoxid och fluorerade gaser till ett mått som räknat i motsvarande koldioxidutsläpp.
För att få alla växthusgaser jämförbara multipliceras alla utsläpp, förutom koldioxid, med en global uppvärmningspotential (Global Warming Potential – GWP - 100 års värde), se omräkningstabell. Denna faktor är olika för respektive gas och ger totala bidraget till den globala uppvärmningen för den aktuella gasen.
Omräkningstabell
| Växthusgas |
Uppvärmningspotential (GWP) |
| CO2 |
1 |
| Metan CH4 |
25 |
| Dikväveoxid N2O |
298 |
Räknat per utsläppt ton, bidrar exempelvis metan 25 gånger mer till växthuseffekten än koldioxid. Ett metanutsläpp på ett ton motsvarar därför 25 ton koldioxidekvivalenter. Dessa omräkningsfaktorer kommer från FN:s klimatpanel IPCC:s fjärde utvärderingsrapport (AR4), och används i den nationella rapporteringen av växthusgaser.
Källa: Sveriges officiella statistik om växthusgaser. Underlag till statistiken är framtagna av SMED (Svensk Miljöemissionsdata) på uppdrag av Naturvårdsverket.
Sveriges officiella statistik
Denna statistik tillhör Sveriges officiella statistik.
Om statistikens indelning
Detaljerade uppgifter om utsläppen finns i Statistikdatabasen:
Statistikens indelning och kopplingen till FNs rapporteringsformat (Common Reporting Format – CRF)
Utrikes transporter
- Internationellt flyg (CRF 1D1a)
- Internationell sjöfart (CRF 1D1b)
- Militär verksamhet utomlands (CRF 1D2)