Under våren observeras de högsta halterna av ozon, främst till följd av det starka solljuset som gynnar ozonbildning, med förhöjda halter något tidigare i norra Sverige än i de södra delarna av landet.
De förhöjda halterna under våren i norra Sverige beror bland annat på den ackumulation av ozonbildande ämnen som sker under vintern i norra Sverige när tillgång på solljus är begränsat. När ljuset kommer tillbaka på våren sker fotokemiska reaktioner, vilket bidrar till de förhöjda ozonhalterna.
Ozon mättes på timbasis vid tio nationella stationer i regional bakgrund under 2017. De högsta månadsmedelvärdena observerades i april vid Esrange (90,1 µg/m3) och Bredkälen (91,2 µg/m3).
Till skillnad från många andra luftföroreningar finns det ingen tydlig geografisk gradient för årsmedelbelastningen av ozon. Under 2017 varierade årsmedelhalten mellan 54 µg/m3 i Aspvreten i Södermanlands län och 67 µg/m3 i Esrange i Norrbottens län. Variationen mellan olika år påverkas främst av meteorologin. Halterna är dock generellt högre i kustnära områden och på högt belägna platser i inlandet.
Både naturligt förekommande och en förorening
Ozon finns naturligt i luften, men marknära ozon är också en luftförorening som bildas av kväveoxider och flyktiga organiska ämnen, främst vid inverkan av starkt solljus under sommarhalvåret.
Vid högtryckstillfällen, då kraftigt förorenad luft från centrala Europa förs in över Sverige med svaga vindar, kan det uppstå så kallade ozonepisoder. Under dessa episoder kan ozonhalten vara två-tre gånger högre än normalt, och de allra högsta halterna förekommer oftast på eftermiddagen.
Ozonhalterna påverkar hälsa och grödor
Höga ozonhalter påverkar människors hälsa negativt bland annat genom irritation av ögon och slemhinnor. De kan också orsaka inflammation i luftvägarna. En ökning av korttidshalten av ozon ökar antalet sjukhusinläggningar i luftvägssjukdomar, påverkan på graviditetsutfall samt ökar dödligheten i befolkningen som helhet.
Ozon kan också skada växtlighet genom att bladens åldrande påskyndas, vilket årligen orsakar stora ekonomiska förluster för såväl jordbruket som skogsbruket.