Diagrammet visar antalet konstaterade familjegrupper av lodjur i Sverige från 2003 till 2017, som registrerats inom respektive utanför renskötselområdet.
Sedan säsongen 2013/2014 inventeras lodjur med en gemensam metodik för både Sverige och Norge. Ett mål för den gemensamma metodiken är att tydliggöra inventeringsarbetet och åstadkomma likartade bedömningar för att få jämförbara data,såväl inom som mellan länderna.
I den senaste inventeringen av lodjur vintern 2017, hittades 261 familjegrupper (honor med ungar) i Skandinavien. Av dessa dokumenterades 205,5 i Sverige och 55,5 föryngringar i Norge.
Populationsberäkning utifrån inventeringsresultaten, visar att det finns omkring 1 550 lodjur (1 306–1 415) i Skandinavien, varav cirka 1 220 (1 033–1 415) i Sverige. Spannet visar på den osäkerhet som finns i populationsuppskattningen. De yttre värdena i intervallen är mindre sannolika än medelvärdet.
Referensvärdet för gynnsam bevarandestatus för lodjur i Sverige är minst 870 individer.
Utvecklingen i lodjursstammen
Jämfört med föregående år har antalet minskat med 12,5 familjegrupper, från 273,5 familjegrupper 2015/2016 till 261 familjegrupper 2016/2017.
Att jämföra inventeringsresultat mellan år bör dock göras med försiktighet eftersom förändringen sannolikt är en kombination av flera olika faktorer.
I Sverige konstaterades 109,5 familjegrupper i norra-, 72 i mellersta- och 24 i södra förvaltningsområdet i år. Om vi jämför med förra året visar resultatet att antalet har minskat med 13 familjegrupper i det mellersta förvaltningsområdet 2,5 i norra och 0,5 i södra.
Minskningen av antalet familjegrupper beror sannolikt på en kombination av flera faktorer. Andelen lodjurshonor som får fram ungar kan variera en del mellan åren, så kallad mellanårsvariation, vilket påverkar inventeringsresultatet.
Enstaka år kan en stor andel av de vuxna honorna få fram ungar, medan det under andra år är en mindre andel som lyckas med detta. Varför det förhåller sig så vet man inte med säkerhet idag, men variationen i näringstillgång, klimat och åldersstrukturen bland honorna kan vara möjliga förklaringar.
En annan osäkerhetsfaktor är om alla familjegrupper är återfunna under inventeringen, till exempel på grund av varierande snö- och spårförhållanden.