Under 2014 deponerades totalt 430 000 ton farligt avfall. Detta utgjordes till största delen av förorenad jord. Samma år deponerades 3,3 miljoner ton icke-farligt avfall, avfall från gruvindustrin ej inberäknad. År 2016 deponerades 4,9 miljoner ton avfall i Sverige, varav 627 000 ton farligt avfall.
De icke-farliga avfallsslag som år 2016 deponerades i störst utsträckning i Sverige var jordmassor (2,5 miljoner ton), avfall från förbränning (406 000 ton) samt mineraliskt och blandat bygg- och rivningsavfall (338 000 ton).
De farliga avfallsslag som deponerades i störst utsträckning var jordmassor (362 000 ton) samt askor, slagg och mineralavfall från avfallsbehandling (169 000 ton). Avfall från förbränning samt askor, slagg och mineralavfall från avfallsbehandling består huvudsakligen av botten- och flygaskor.
Totalt sett ökade deponeringen i den nationella avfallsstatistiken med 1,2 miljoner ton jämfört med 2014. Ökningen var störst för icke-farliga jordmassor (927 000 ton), som i huvudsak är ett bygg- och rivningsavfall.
Från och med 2016 användes en ny metod för att beräkna mängden behandlat bygg- och rivningsavfall. Ökningen i statistiken återspeglar därför snarare att behandling av jordmassor rapporterats tydligare än i tidigare rapporteringar än en reell ökning av behandlade icke-farliga jordmassor. Den näst största enskilda ökningen stod muddermassor för (226 000 ton). Hela denna ökning beror på att deponering av muddermassor år 2016 för första gången omfattas av den nationella avfallsstatistiken. Den tredje enskilt största ökningen redovisades för farliga jordmassor (141 000 ton). Liksom för de icke-farliga jordmassorna antas ökningen till stor del bero på nya datakällor och tydligare rapportering av deponerade mängder.
Du finner mer siffror om deponering, till exempel fördelat på olika sektorer, genom att följa länken ”Avfall i Sverige 2016” i rutan "Mer information".
Rapportering till EU om genomförandet
Sverige har vart tredje år rapporterat till EU-kommissionen om hur vi genomför deponidirektivet. Av rapporteringen framgår bland annat hur många deponier som har anpassats till de nya kraven. Den senaste rapporteringen gjordes september 2016 och avsåg år 2013 till 2015, se länk till höger, ”Mer information”. Deponidirektivets artikel 15 om Rapporteringsskyldighet har reviderats till följd av avfallspaketet. Ett resultat är att den återkommande genomföranderapporteringen som vart tredje år ska lämnas in till EU-kommissionen (KOM) är borttagen. KOM ska senast den 31 mars 2019 fastställa formatet för framtida rapportering.
Under 2015 fanns det totalt 265 deponier i drift i Sverige. Antalet inkluderar alla anläggningar som har ett gällande tillstånd att deponera avfall, inte bara sådana var det faktiskt deponeras. Av dessa var 60 deponier för farligt avfall, 133 deponier för icke farligt avfall och 72 deponier för inert avfall.
Sluttäckning av många deponier
Antalet deponier i Sverige har minskat rejält sedan genomförandet av deponidirektivet. Sedan den 1 januari 2009 måste bestämmelserna uppfyllas vid samtliga deponier. Detta innebär att många deponier nu har eller är på väg att sluttäckas. Vägledning om sluttäckning av deponier kan du läsa mera om på våra vägledningssidor, se länk i rutan.
Effekter av deponiförordningen
Deponiförordningen (2001:512) infördes 2001. Effekterna av förordningen har utvärderats i rapporten ”Effekter av deponiförordningens införande - en effektutvärdering”, se länk i rutan ”Relaterade publikationer”. Deponibestämmelserna har, enligt rapporten, gett goda förutsättningar för en säker deponering. Samtidigt har mängden avfall som deponeras minskat avsevärt efter förordningens införande. Krav och kostnader för deponering har stigit som en följd av deponeringsbestämmelserna, men även av annan lagstiftning som syftar till att minska deponeringen, exempelvis deponiskatten.
Utvärderingen visar att deponiförordningens införande har gett goda förutsättningar för en miljösäker deponering, men att det krävs ett fortsatt arbete.
Lagstiftningen i EU har lett till positiva resultat
Direktivet om deponering av avfall (99/31/EG) kom 1999. Direktivet har haft en stor positiv effekt. EEA (Europeiska Miljöbyrån) har analyserat och jämfört avfallshanteringen i Estland, Finland, de flamländska delarna av Belgien, Tyskland, Ungern och Italien. Det har gjorts för att ta reda på hur hantering och policys har förändrats under den tid som gått sedan direktivet beslutades. Du kan läsa mer i EEAs rapport ”Diverting waste from landfill” i rutan ”Mer information”.
Miljöproblem vid deponering
Om du är intresserad av att läsa mer om vilka miljöproblem som kan uppstå till följd av deponering samt hur Sverige arbetar för att minska miljöeffekterna från deponering av avfall kan du läsa mer på våra övriga informations- och vägledningssidor, se länkar i rutan ”Mer information”.