Dioxiner och dibensofuraner är samlingsnamn för klorerade miljögifter som ibland sammanfattas som "dioxiner". De fullständiga namnen är polyklorerade dibenso-p-dioxiner (PCDD) respektive polyklorerade dibensofuraner (PCDF).
Dioxiner användas inte till något, utan bildas oavsiktligt vid förbränning av till exempel ved och avfall och där ämnen som innehåller klor förekommer.
Dioxiner är mycket skadliga
Gruppen dioxiner består av sammanlagt 210 olika föreningar. Av dessa anses ett tiotal vara mycket giftiga. Dit hör TCDD, tetraklordibenso-p-dioxin, som är att av de starkaste av de starkaste av alla kända gifter.
Vid Seveso-katastrofen 1976, bildades TCDD i en okontrollerad kemisk reaktion vid ett utsläpp från en tillverkare av bekämpningsmedel. Utsläppet orsakade dioxinförgiftning hos 2 000 människor och 25 kvadratkilometer mark förgiftades.
Dioxinernas egenskaper som giftiga, fettlösliga och långlivade gör dem mycket skadliga om de sprids i miljön.
Dioxiner sprids via luften
Dioxiner och dibensofuraner bildas vid förbränning och sprids via luften ut i miljön. De största kända källorna är förbränning av ved och biobränslen.
Tidigare har utsläppen från avfallsförbränning, bilavgaser samt klorblekning av pappersmassa varit stora, men utsläppen har minskat under senare år.
Dioxiner bildas även i spårmängder vid tillverkning av klororganiska föreningar som klorfenoler, fenoxisyror och PCB. Dessutom finns misstankar om att okontrollerad eldning av avfall, även trädgårdsavfall, kan vara en stor källa till spridning av dioxiner i miljön.
Blir kvar i miljön under lång tid
Dioxiner och dibensofuraner är mycket svåra att bryta ned. Därför finns de kvar i miljön under mycket lång tid. De stannar kvar i fettvävnaden hos organismer och förs vidare uppåt i näringskedjan. Särskilt höga halter återfinns i djur i toppen av den marina näringskedjan, till exempel fisk och sillgrisslor som lever av fisk.
Genom kraftfulla åtgärder minskade både utsläppen och halterna av dioxin i miljön avsevärt. Men sedan mitten av 1980-talet har den minskande trenden i den yttre miljön avstannat.
Hur påverkas vi?
Höga halter av dioxiner och PCB kan påverka utvecklingen av hjärnan och nervsystemet och bland annat ge beteendestörningar. Ämnena misstänks också påverka immunförsvaret, fortplantningsförmågan, hormonsystem samt orsaka cancer. Foster och spädbarn är extra känsliga för dioxiner. Foster påverkas via moderkakan och spädbarn via modersmjölken vid amning.
Hos djur orsakar dioxinerna bland annat hudskador (hos människan klorakne), undertryckande av immunsystemet, störningar av reproduktion (inkl. fosterskador) samt tumörer. Högre doser ger avmagring, som kan leda till döden.
Dioxin i fet fisk och mjölk
Människan får i huvudsak i sig dioxiner från feta animaliska livsmedel som fisk, mjölk och kött.
Vildfångad lax, öring och sill/strömming från hela Östersjön - från Skånes sydkust till norra Bottenviken - innehåller så höga halter av dioxin och PCB att de innebär en hälsorisk, även om de har halter strax under EU:s gränsvärde. Detta gäller även vildfångad lax och sik från Vänern och Vättern och röding från Vättern.
För konsumtion av dessa fiskar har Livsmedelsverket särskilda rekommendationer. Råd om fisk, kostråd för gravida och ammande samt mer information om dioxiner och PCB finns på Livsmedelsverkets webbplats:
Dioxiner i bröstmjölk minskar
Sedan 1966 har Livsmedelsverket samlat in och mätt halterna av dioxin och PCB i modersmjölk. Genom att mäta halterna av miljögifter i modersmjölk kan människors exponering för organiska miljöföroreningar följas.
Mätningarna visar att halterna sjunkit kraftigt sedan 1970-talet.
Miljöarbete mot oavsiktligt bildade ämnen
Användningen och utsläppen av långlivade organiska ämnen, POPs (Persistent Organic Pollutants) dit dioxiner och dibensofuraner hör, har kraftigt begränsats under 1970–1990-talen.
POPs sprids över stora områden över hela världen och åtgärderna kan därför inte begränsas till ett land. Stockholmskonventionen har till syfte att skydda människors hälsa och miljön mot ämnen som ansamlas i människan och i miljön under lång tid, även långt ifrån de platser där de producerats eller använts.
Även inom miljömålet Giftfri miljö är en minskning av dioxiner och dioxinlika ämnen i livsmedel är ett högprioriterat område.