En förbättrad resurseffektivitet i de europeiska ekonomierna och samhällena är nödvändig, och detta mål har därför varit på den europeiska miljöpolitikens agenda för mer än ett decennium nu.
Den totala användningen av materiella resurser är starkt korrelerad med befolkningen i ett land och storleken och strukturen på dess ekonomi. De tre länderna med de största totala DMC (Domestic Material Consumption = Inhemsk materialkonsumtion) under 2012 var Tyskland, Frankrike och Polen, medan de med lägst var Malta, Luxemburg och Cypern.
Avgränsning
Genomgången i SOER 2015 om resurseffektivitet ger en överblick över status, trender och framtidsutsikter på europeisk nivå. Denna landsjämförelsedel i SOER 2015 fokuserar på materiella resurser och använder indikatorn Domestic Material Consumption (DMC) för att följa trender i resurseffektivitet enligt färdplanen för ett resurseffektivt Europa.
Slutsats i EEAs landsjämförelse
Konsumtionen av materiella resurser per capita ökade mellan 2000 och 2012 i 13 länder och minskade i 19. Betydande ökningar beror främst på storskaliga investeringar i infrastruktur, med de största nedgångarna relaterar till den ekonomiska krisen och en kollaps i byggbranschen.
Fyra länder har alltid tillhört de mest resurseffektiva ekonomierna, men sex länder återfinns längst ned på denna ranking, vilket indikerar att det finns möjligheter till ytterligare förbättringar och åtgärder på området.
Naturvårdsverkets kommentar
Redovisningen i SOER 2015 av indikatorn Domestic Material Consumption (DMC) visar att år 2012 låg Sveriges materialkonsumtion på 22 ton/capita. Det är högre än EU-genomsnittet på drygt 13 ton/capita. En möjlig förklaring är skillnader i materialsammansättningar som används av olika länders ekonomier. Indikatorn DMC omfattar materialen Biomassa (ex. skog och jordbruksprodukter); Metaller Icke-metalliska mineraler (ex. sand och grus till vägbyggen och byggnader), Fossila bränslen, Övriga varor och Nettoimport av avfall. Om ett land har stor andel import av varor av för sin materialkonsumtion ger det utslag på indikatorn för landet, men även för EU totalt. De importerade varorna är redan vidareförädlade och väger därmed mindre än det ursprungsmaterial de är gjorda av. DMC blir då lägre än för exempelvis länder som Sverige och Finland som båda har en hög nivå av inhemsk materialutvinning. Sverige har exempelvis högre inhemsk konsumtion av biomassa än EU genomsnittet, vilket beror på att skogsindustrin en viktig bransch. Sverige har också en hög konsumtion av metallmalmer (bruttomalmer) vilket är en följd av att en stor gruvindustri genererar stora mängder material. Ökad utvinning av metallmalmer och icke-metalliska mineraler (t.ex. sand och grus) inom Sverige har bidragit till ökningen av DMC för Sverige mellan 2000 och 2012.
Resource productivity (BNP/DMC), d.v.s. hur mycket pengar som fås ut per ton använt material, ligger i Sverige med 1,6 Euro/ton på ungefär samma nivå som EU-genomsnittet - 1,7 Euro/ton. Länder som visar på högre värden för resursproduktivitet, exempelvis Luxemburg och Storbritannien, kan vara ett resultat av effektivitetsvinster, men det kan också finnas andra förklaringar bakom som t.ex. substitution mellan inhemsk produktion till import av halvfabrikat och av färdiga produkter.
Utvecklingsarbete pågår vid den Europeiska Statistikbyrån Eurostat med att ta fram en ny indikator, RMC – Raw material consumption, vilken genom att ta hänsyn till de materialmängder som åtgått för produktion och utvinning strävar efter att ge en mer rättvisande bild för länder med hög andel import. För förstärkt koppling till miljöpåvekan som uppstår till följd av användningen av resurser behöver DMC och Resource Productivity analyseras tillsammans med andra indikatorer.
För mer information om DMCs utveckling och Resursproduktivitet för Sverige (räknat som BNP/DMC) se Miljöräkenskaperna, Statistiska centralbyrån, och exempelvis publikationen "Miljöräkenskaperna – ett jubileum".
Figurer
