Grundregeln är att terrängkörning är förbjuden på barmark. Undantag finns, till exempel för den som behöver köra i samband med jordbruk och skogsbruk eller för sjuktransport, vägbyggnad eller liknande. Förbudet mot terrängkörning på barmark gäller även den som äger marken eftersom lagstiftningen har kommit till för att skydda naturen.
Filmer om terrängkörning i naturen
Markskador på blöta marker
Om du kör där marken är blöt och mjuk som på en myr så bildas det fort körspår. Djupa körspår i våtmarker kan bli till diken som leder undan vattnet. Marken blir torrare och växter och djur som tidigare trivts där blir färre. Risken för erosion ökar med bland annat sedimenttransporter ut i vattendrag som följd. Skadade våtmarker har en sämre förmåga att rena vatten och fungera som översvämningsskydd vilket är viktiga ekosystemtjänster.
Terrängkörning över våtare marker bör undvikas helt även om man har tillstånd att köra i terrängen.
Svårare att ta sig fram
Körskador kan också ge negativa effekter på friluftsliv och rekreationsvärden genom försämrad framkomlighet eller obrukbara stigar och leder. Landskapet är inte längre lika orört och vackert vilket gör det mindre attraktivt för den som vill uppleva naturen.
Tillåten körning på barmark
Enligt terrängkörningsförordningen finns vissa generella undantag från terrängkörningsförbudet på barmark. Ett sådant är körning i tjänsteärende för statligt eller kommunalt anställda.
