Avloppsdirektivet presenterades ur dels ett EU-perspektiv, dels ett svenskt perspektiv. Många reningsverk i Sverige byggdes redan på 60-70-talet för att minska problem med övergödning. När Sverige gick med i EU fanns redan VA-infrastruktur och avloppsreningsverk med långtgående fosforrening och avskiljning av organiskt material. Det poängterades att avloppsdirektivet är ett minimidirektiv som gäller för hela EU, där lättnader inte kan ges nationellt. En svårighet i implementeringen har varit att anpassa införandet till svenska förhållanden, delvis pga. att direktivet beslutades innan Sverige blev medlemmar. Ett exempel på svårighet är tillämpningen av naturlig kväverening i form av retention som en del av kväveavskiljningen innan utsläppet når det kvävekänsliga området. Ett annat exempel är användningen av en undantagsbestämmelse för rening av organiska material i kallt klimat, där EU har hävdat att detta endast får tillämpas på hög höjd (1 500 m ö h), medan Sverige har hävdat att vi uppfyller kriteriet att vi har rening i kalla förhållanden.
Efter att ha granskat Sveriges genomförande av avloppsdirektivet har EU riktat kritik mot Sverige. Det pågår därför nu två överträdelseärenden där Sverige riskerar att få betala höga böter.
EU-kommissionen leder just nu en utvärdering av avloppsdirektivet som förväntas vara klar under 2019.
Naturvårdsverkets arbete
Den rapportering som Sverige lämnar granskas av EU på anläggningsnivå. Sverige har överlag en hög efterlevnad av direktivet på anläggningsnivå, men EU har i de pågående överträdelseärendena riktat kritik mot Sverige när det gäller överskridande av utsläppsvärden för enskilda anläggningar samt de kontrollmetoder som används. Därför arbetar Naturvårdsverket, bland annat med olika vägledningar, för att höja kvalitén på den information som verksamhetsutövarna lämnar i de årliga miljörapporterna. I april publicerades en vägledning till de nya föreskrifterna NFS 2016:6 om utsläpp och kontroll av utsläpp av avloppsvatten från tätbebyggelse. En vägledning till 28 kapitlet 1 § i miljöprövningsförordningen planeras också.
Rapportering är en kontinuerlig process, enligt en flerårscykel, där miljörapporteringen är en viktig del. De lärdomar Naturvårdsverket tar med sig av arbetet hittills är bland annat att EU:s granskning sker på en detaljnivå, att kvalitén på uppgifter måste höjas i alla led. Avloppsdirektivets minimikrav har underskattats historiskt och det är fortfarande för dålig kännedom om föreskrifternas roll, att de gäller parallellt med miljötillstånd och behöver lyftas mer i t.ex. dimensionering, drift och kontroll av avloppsreningsanläggningar.
Länsstyrelsernas tillsyn
Ett par länsstyrelser redogjorde för sitt arbete med att följa upp efterlevnaden av avloppsföreskrifterna i samband med tillsynssatsningar inom länen. Som stöd för arbetet har en checklista för tillsyn tagits fram. Slutsatsen är att avloppsreningsverken ser olika ut och de lokala förutsättningarna och organisationerna skiljer sig åt, det finns inga standardlösningar.
Länsstyrelserna konstaterar att de tidigare saknat fokus på avloppsföreskrifterna NFS 2016:6 i tillsynen vilket bidragit till att det tagit tid att upptäcka och åtgärda brister. Vanligt förekommande brister kopplar till problem med flödesmätning, icke representativ provtagning, att provtagning alltid görs på samma veckodag och att provtagning saknas vid bräddning. Miljösamverkan Sverige startar under våren 2019 ett tillsynsprojekt med syfte att höja kvaliteten på provtagningen och flödesmätningen vid avloppsreningsanläggningar.
Verksamhetsutövarens åtgärder
Publiken fick även ta del av verksamhetsutövarens perspektiv, där en kommun som ingått i en tillsynssatsning i dialog med sin tillsynsmyndighet gjort förbättringar när det gäller efterlevnaden av kraven på provtagning och kontroll. Ändringar har gjorts av många rutiner och invanda arbetssätt. Ett nytt anpassat provtagningsschema har tagits fram samt en ny mall för kvartalsrapporter. Problem som kan uppstå gäller till exempel en utökning av antalet prover som ska rymmas i befintliga kylar och frysar. Sammanfattningsvis har den största utmaningen på avloppsreningsverket varit de tidskrävande ändringarna av rutiner och genomförandet av detta, och inte föreskrifternas krav i sig.
Slutligen framhölls vikten av samverkan mellan olika berörda samt dialogen mellan tillsynsmyndigheten och verksamhetsutövaren för att höja kvalitéten på rapporteringen.
Detta är en artikel i Tillsynsnytt nummer 5, 22 maj 2019.