Mårdhundsprojektet är ett exempel på framgångsrik bekämpning av en invasiv art. Det visar också betydelsen av att förebygga spridning innan det är försent. Arbetet har hittills resulterat i att mårdhundens utbredningsområde har minskat kraftigt och att de allra flesta djur upptäcks och fångas nära gränsälven i Norrbotten.
Resultat 2019 – allt färre mårdhundar
Våren 2011 beräknade projektet att det fanns ca 130 vuxna mårdhundar i Sverige, baserat på andelen märkta djur som fångades på bild i övervakningssystemet. Av dessa räknade man med att omkring hälften sedan fick valpar med en partner, vilket gav ett totalt antal på omkring 300.
Sedan dess har antalet mårdhundar minskat och populationen är nu så liten att det är sällsynt att projektet avlivar mårdhundar. Istället steriliseras och avmaskas de för att användas som sändardjur, som leder yrkesjägarna till andra mårdhundar eftersom sändardjuret kommer att leta efter en partner. Minskningen märks på att projektet har fångat allt färre mårdhundar varje år 2012–2019 trots samma arbetsinsats, från omkring 90 djur till mellan 20 och 30. 2019 oskadliggjorde projektets yrkesjägare 21 vuxna djur och två valpar. Dessutom avlivades nio djur av privata jägare och fem dog av andra orsaker, exempelvis trafik.
Antal mårdhundar fångade inom mårdhundsprojektet
Tidig varning, förvaltning och övervakning
Arbetet med att bekämpa mårdhund i Sverige leds av Svenska Jägareförbundet som har sju heltidsanställda jägare och en administratör som tar emot tips, spårar upp, fångar och oskadliggör mårdhundar. Sedan 2010 finns ett övervakningssystem med cirka 70 fasta kameror vid mårdhundarnas invandringväg från Finland. Sedan 2014 finns också ett system med ett 30-tal kameror vid mårdhundarnas vanligaste vandringsstråk i Norrbotten, som skickar bilder automatiskt till yrkesjägarna, som då kan agera väldigt snabbt.
Mårdhundsprojektet startade 2008 och har pågått sedan dess i olika former. Det svenska projektet finansieras av Naturvårdsverket och leds av Svenska Jägareförbundet. Andra viktiga samarbetspartner i Sverige är Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU), Statens Veterinärmedicinska Anstalt (SVA), och länsstyrelserna i Norrbotten, Västerbotten och Skåne.
En framgångsfaktor har varit samarbetet med våra nordiska grannländer, där framför allt samarbetet med Finland har gjort att mårdhunden har motats tillbaka och hindrats från att sprida sig till resten av Sverige. Norge bistår med hjälp och viss finansiering för att undvika att mårdhunden når dit.
Svenska Jägareförbundets uppdrag att bekämpa mårdhunden har efterhand utökats med andra arter och omfattar nu alla invasiva landlevande ryggradsdjur. Förutom mårdhund är det bland annat bisam, tvättbjörn, nilgås, sibirisk jordekorre och rödörad, gulörad och gulbukig vattensköldpadda. Därför har verksamheten bytt namn till Svenska Jägareförbundet – Invasiva Arter från och med 2020.
Allmänhetens hjälp är avgörande
En avgörande faktor i att hindra både mårdhunden och andra invasiva arter från att etablera sig är tips från allmänheten. Cirka två tredjedelar av de mårdhundar som projektets yrkesjägare fångar kommer ursprungligen från ett tips från allmänheten. Jägarkåren är till särskilt stor hjälp då de är mycket ute i skog och mark och antingen själva skjuter de mårdhundar de ser, eller rapporterar in eventuella observationer som de anställda yrkesjägarna sedan kan följa upp. Andra viktiga pusselbitar är informationsinsatser och medieuppmärksamhet som håller uppe engagemang och tips, och forskning för att utveckla kunskap och metoder som bidrar till ännu effektivare förvaltning.
Därför är det viktigt att hindra spridning i tid
Om en invasiv art inte hindras från spridning, är risken stor att den till slut inte går att utrota till en rimlig kostnad när den väl etablerat sig. Då återstår att kontrollera och begränsa utbredningen, vilket medför stora och ständiga kostnader. Så ser situationen ut i Finland när det gäller mårdhund, som är spridd i hela landet och där det är försent att utrota arten.
Utan förvaltningen och det förebyggande arbetet skulle det sannolikt funnits minst 10 000 mårdhundar i Norrbotten och Västerbotten idag, och arten skulle vara i snabb spridning neråt i landet. Genom mårdhundsförvaltningen finns det idag så pass få djur att arten anses vara under kontroll.
Varför bekämpar vi invasiva arter?
Invasiva främmande arter är växter, djur, svampar och mikroorganismer som med männsikans hjälp hamnat i en ny miljö, där de sprider sig snabbt och orsakar skador på naturen, tränger undan andra arter eller sprider sjukdomar. Därför är invasiva arter ett stort hot mot biologisk mångfald, och att förebygga spridning är ett prioriterat område för Naturvårdsverket. Sedan 2015 finns också en EU-förordning som innebär en skyldighet för varje EU-land att rapportera förekomst och bekämpa, helst utrota, de arter som omfattas av förordningen. Är det försent att utrota arten i ett land, återstår skyldigheten att förhindra att den sprider sig till andra länder.
Det förebyggande arbetet är väldigt kostnadseffektivt. Genom att vi hanterar många arter har också kostnaden per art sjunkit drastiskt.
P-A Åhlén, Svenska Jägareförbundet
Informations- och rapporteringssidor
Naturvårdsverket ansvarar för information om de landlevande arterna och Havs- och vattenmyndigheten för de vattenlevande arterna.
Upptäcker du en mårdhund eller något annat landlevande invasivt djur, rapportera gärna på Svenska Jägareförbundets sida:
Det går också bra att rapportera in alla landlevande djur och växter på invasivaarter.nu som är en samlingssida med både information och rapportering. Motsvarande sida för vattenlevande växter och djur är havochvatten.se/rappen.