Avfallshantering
Konsumenter gör sig av med textilier för att de är utslitna, urvuxna, trasiga, omoderna eller för att de helt enkelt har tröttnat på dem och/eller att garderoben är full. Hur konsumenter gör sig av med textilier beror på vanor, kunskap, ekonomi och insamlingsmöjligheter.
Begagnade textilier hanteras idag inte enligt avfallshierarkin. En stor andel av textilierna, över 7,5 kilo per person och år, hamnar i restavfallet och skickas direkt till förbränning. Det innebär att materialet inte kan tas tillvara genom att återanvändas eller materialåtervinnas. En studie som SMED genomfört på uppdrag av Naturvårdsverket visar att omkring hälften av de kläder och hemtextiler som återfinns i hushållens restavfall är i sådant skick att de skulle kunna användas igen, det vill säga är hela och oslitna.
Regeringsuppdraget Hantering av textil
Naturvårdsverket har på uppdrag av regeringen utvecklat förslag som ska bidra till en mer hållbar hantering av textilier genom hela värdekedjan från produktion och konsumtion till en hållbar avfallshantering. Naturvårdsverket redovisade uppdraget 2016 i form av ett paket av åtgärder och styrmedel, som riktar sig till alla delar av textilhanteringen. Åtgärdsförslagen kompletterar varandra och bör helst genomföras samordnat.
Förslagen ska styra mot att nå högre upp i avfallshierarkin genom såväl avfallsförebyggande åtgärder som ökad återanvändning och materialåtervinning av textilier, samt mot giftfria kretslopp.
Mål för textilavfall
För en mer strategisk hållbar avfallshantering anser Naturvårdsverket att det vore bra med nya mål som konkretiserar vilken omställning som krävs för att skapa en mer hållbar textilkonsumtion och avfallshantering och därigenom uppnå generationsmålet och föreslår:
- Till år 2025 ska mängden textilavfall i restavfallet minska med 60 procent gentemot basår 2015.
- År 2025 ska 90 procent av separat insamlat textilavfall förberedas för återanvändning eller materialåtervinnas. Avfallshierarkin ska tillämpas och materialåtervinning ska i första hand ske i form av återvinning till nya textilier.
En minskning i restavfallet med 60 procent gentemot basår 2015 innebär att mängden textilavfall i restavfallet får uppgå till max 3 kilo per person år 2025. De två målen kompletterar varandra.
För att målet ska kunna uppfyllas föreslår Naturvårdsverket ett nytt lagkrav införs för att sortera ut textilavfall separat från annat avfall. Detta kan genomföras på två sätt:
1. Utsorteringskrav införs i avfallsförordningen. Detta innebär att kommunen ska samla in textil i en separat fraktion. Insamlingen kan kommunen utföra i egen regi alternativt överlåta insamlingsuppdraget till en annan aktör.
2. Ny förordning om producentansvar samt nödvändiga följdändringar i annan lagstiftning.
Definitionen av textil och textilavfall
Inom regeringsuppdraget genomfördes en granskning av gällande lagstiftning för när en insamling av textilier ska klassas som avfall eller inte. Definitionen om när en produkt blir ett avfall regleras i EU:s avfallsdirektiv. Sverige följer EU-direktivet och har infört EU:s definition i miljöbalken. Det är alltså inte Naturvårdsverket som avgör frågan om vad som är avfall. Ett avfall kan ofta samtidigt vara en resurs.
Naturvårdsverket har tagit fram en vägledning som stöd vid tillsyn och bedömning av om insamlade textilier är avfall.
Miljövinster med lång livslängd och återanvändning
Det går att förebygga textilavfall. Genom att öka den aktiva livslängden för textilier hos en eller genom flera användare kan textiliers totala miljöpåverkan minska. I en rapport framtagen inom forskningsprogrammet Mistra Future Fashion konstateras att om textilier används tre gånger så lång tid som idag minskar den totala miljöpåverkan av produktionen med upp till 70 procent. Detta förutsätter dock att textilen ersätter ett nyproducerat plagg av jungfrulig råvara.
Återanvändning ger stor miljönytta oavsett om den sker i Sverige eller någon annanstans i världen. Återanvändning är ett från miljösynpunkt bättre alternativ än både materialåtervinning och förbränning med energiåtervinning (Schmidt m.fl. 2016). Till och med om man antar att ett återanvänt plagg endast ersätter vart tionde nyköpt plagg, ger återanvändning stor miljönytta jämfört med materialåtervinning eller förbränning (Schmidt m.fl. 2016). Att återanvändning är så mycket bättre ur ett miljöperspektiv, beror främst på att återvinningen endast ersätter råvaruproduktionen och att producera i återvunnet material liksom alla produktionsprocesser, kräver energi och resurser och bidrar till utsläpp till vatten, mark och luft (Schmidt m.fl. 2016) (Östlund m.fl. 2015).
Miljövinster med materialåtervinning
För nästan alla fibrer och återvinningsmetoder som finns idag är materialåtervinning en från miljösynpunkt bättre lösning än förbränning. För material som bomull och ull är miljövinsterna med återvinning störst, enligt Schmidt m.fl. (2016). Ur klimatsynpunkt är dock vinsten förhållandevis liten, jämfört med om materialet enbart skulle energiåtervinnas (Östlund m.fl. 2015). När det gäller polyester, som tillverkas av fossil råvara, finns däremot starka klimatskäl för att materialåtervinna och undvika förbränning (Schmidt m.fl. 2016). Miljövinsterna med materialåtervinning blir även olika stora beroende på vilket material som det återvunna materialet ersätter. Miljövinsterna med materialåtervinning är avhängigt av att återvunna fibrer ersätter jungfruliga fibrer.
Miljövinsterna med materialåtervinning ökar i takt med att följande parametrar optimeras:
- återvinningsprocesser optimeras
- farliga kemikalier som finns i textilier kan hanteras
- att återvunna material ersätter jungfruliga material
- energibehovet tillgodoses med energiråvara som inte ger stort bidrag till global uppvärmning (dvs. ej fossil energikälla)
- effektiv materialsortering skapas
- teknik för att separera blandmaterial utvecklas och effektiviseras.
Farliga ämnen och materialåtervinning
Återvinning av textilier till nya textilier hämmas av risken för att textilavfall kan innehålla farliga ämnen. I rapporten Återvinning – Tekniska möjligheter och hinder konstateras att det finns en indikation på att vissa produktgrupper (exempelvis sport-, arbets-, regn- eller fritidskläder samt textil med plastigt tryck) har en förhöjd risk att innehålla problematiska ämnen. Vidare konstateras att kunskapen och kommunikationen kring farliga ämnen i textil är mycket begränsad och behöver öka. Information om farliga ämnen behöver dokumenteras i leverantörskedjan och överföras till konsument och materialåtervinnare i högre grad.
Plockanalyser av restavfallet som Naturvårdsverket låtit SMED utföra visar att cirka 10 procent av textilavfallet i restavfallet utgörs av textil från någon av de ovanstående produktgrupper.
Naturvårdsverket, andra myndigheter, kommuner, textilbranschen, forskare och politiker, både i Sverige och Norden, arbetar för en mer hållbar textilbransch.
Många samarbeten för en hållbar textilhantering
Naturvårdsverket deltar i flera samarbeten, i Sverige och i Norden med inriktning på hållbara textilier och textilavfall.