Under 2014 deponerades totalt 430 000 ton farligt avfall. Detta utgjordes till största delen av förorenad jord. Samma år deponerades 3,3 miljoner ton icke-farligt avfall, avfall från gruvindustrin ej inberäknad.
Det icke-farliga avfallet består till största delen av mineralavfall, som betong, tegel, sand och stenar. Även sorteringsrester, källsorterade deponirester, aska och slagg från förbränning, samt slam deponeras. Därutöver deponerade gruvindustrin 82 miljoner ton avfall. Under 2014 deponerades 21 900 ton hushållsavfall.
Du finner mer siffror om deponering, till exempel fördelat på olika sektorer, genom att följa länken ”Avfall i Sverige 2014” i boxen "Mer information".
Rapportering till EU om genomförandet
Sverige rapporterar var tredje år till EU-kommissionen om hur vi genomför deponidirektivet. Av rapporteringen framgår bland annat hur många deponier som har anpassats till de nya kraven. Den senaste rapporteringen gjordes september 2016 och avsåg år 2013 till 2015.
Under 2015 fanns det totalt 265 deponier i drift i Sverige. Antalet inkluderar ännu inte stängda anläggningar med tillstånd att deponera, och inte bara sådana var det faktiskt deponeras. Av dessa var 60 deponier för farligt avfall, 133 deponier för icke farligt avfall och 72 deponier för inert avfall.
Sluttäckning av många deponier
Antalet deponier i Sverige har minskat rejält sedan genomförandet av deponidirektivet. Sedan den 1 januari 2009 måste bestämmelserna uppfyllas vid samtliga deponier. Detta innebär att många deponier nu har eller är på väg att sluttäckas. Vägledning om sluttäckning av deponier kan du läsa mera om på våra vägledningssidor.
Effekter av deponiförordningen
Deponiförordningen (2001:512) infördes 2001. Effekterna av förordningen har utvärderats i rapporten ”Effekter av deponiförordningens införande - en effektutvärdering”, se länk i boxen ”Relaterade publikationer”. De nya deponibestämmelserna har, enligt rapporten, gett goda förutsättningar för en säker deponering. Samtidigt har mängden avfall som deponeras minskat avsevärt efter förordningens införande. Krav och kostnader för deponering har stigit som en följd av deponeringsbestämmelserna, men även av annan lagstiftning som syftar till att minska deponeringen, exempelvis deponiskatten.
Utvärderingen visar att deponiförordningens införande har gett goda förutsättningar för en miljösäker deponering, men att det krävs ett fortsatt arbete.
Lagstiftningen i EU har lett till positiva resultat
Direktivet om deponering av avfall (99/31/EG) kom 1999. Direktivet har haft en stor positiv effekt. EEA (Europeiska Miljöbyrån) har analyserat och jämfört avfallshanteringen i Estland, Finland, de flamländska delarna av Belgien, Tyskland, Ungern och Italien. Det har gjorts för att ta reda på hur hantering och policys har förändrats under den tid som gått sedan direktivet beslutades. Du kan läsa mer i EEAs rapport ”Diverting waste from landfill” i rutan ”Mer information”.