Naturvårdsverket har identifierat fem typer av ängs- och betesmarker med natur- och kulturvärden, som idag får ersättning via CAP, som bedöms ha behov av särskilt detaljerade skötselinstruktioner.
- Marker som motsvarar specialklassen gräsfattig mark
- Marker som motsvarar specialklassen skogsbete
- Betesmarker med särskilda värden om de utgörs av direktivnaturtypen trädklädda betesmarker (9070)
- Betesmarker med särskilda värden samt alvarmarker och mosaikbeten om de utgör miljöer för hävdgynnade hotade arter med särskilda skötselbehov
- Fäbodar
Utöver markerna ovan finns det en grupp som idag inte får stöd via CAP men där en ersättning är viktig för fortsatt hävd. Denna grupp består av hävdberoende marker som även vid ett gynnsamt hävdtillstånd har naturliga karaktärsdrag som gör att de inte passar i CAP, trots att de är hävdberoende. Det handlar ofta om marker med lågt fodervärde och svagt eller ojämnt utvecklad grässvål.
Naturvårdsverket ser också att det finns ett behov av ett nationellt restaureringsstöd för igenvuxna marker med höga naturvärden, bland annat marker med höga restaureringskostnader, marker med restaureringsbehov inom skyddade områden, eller marker där markägaren inte har kapacitet att genomföra en restaurering i egen regi.
I skrivelsen beskrivs översiktligt flera möjliga sätt att utveckla en nationell ersättning där de olika sätten i viss utsträckning kan kombineras.
- Miljöersättningen blir nationell: I ett nollscenario beskrivs förutsättningarna om miljöersättningen görs nationell utan att systemet ändrar i övrigt.
- Utvidgad definition av markerna: Om miljöersättningen görs nationell öppnar det upp för en bredare betesmarksdefinition av specialklasserna skogsbete, alvarbete, mosaikbete, gräsfattig mark och delar av fäbodbete eftersom samma hänsyn inte behöver tas till CAP’s regelverk. Detta gäller dock inte marker med särskilda värden, eftersom de har gårdsstöd och därmed måste följa reglerna knutna till gårdsstödet.
- Särskilda skötselvillkor: Systemet med särskilda skötselvillor skulle kunna utvecklas för att få en anpassad skötsel av markerna. Ersättning för ytterligare skötselvillor föreslås ges i form av en schabloniserad uträkning av medelkostnaden för villkor.
- Nationell ersättning för särskilda skötselåtgärder genom fler komplement: Lantbrukaren söker komplement, alternativt kommer länsstyrelsen och lantbrukaren överens om dessa när åtagandeplan, eller motsvarande, görs. Ersättning ges i form av en schabloniserad uträkning av medelkostnaden för villkor.
- En nationell ersättning utöver miljöersättning inom CAP, ”top up”: Markerna finns kvar inom CAP men utöver dessa finns en nationell ersättningsnivå med särskilda skötselvillkor anpassade efter markens förutsättningar.
- Stöd för fäbodar: Stödet för fäbodbete föreslås fortsatt fungera som idag men kan utvecklas med ytterligare komplement.
- För de marker som även fortsättningsvis har svårt att få jordbruksstöd eller restaureringsstöd inom CAP, eller genom ovanstående förslag, föreslås en nationell ersättning.
Naturvårdsverket bedömer att fördelarna med att ha kvar ersättningarna för de utpekade markerna inom CAP är stora. Det skulle också vara i linje med EU:s strategi för biologisk mångfald för 2030 som uttrycker att medfinansiering från EU bör prioriteras till de marker med hög biologisk mångfald som är prioriterade inom EU enligt bland annat art- och habitatdirektivet.
Oavsett om en ersättning blir nationell eller ligger kvar inom CAP, är det av stor vikt att ersättningsnivåerna höjs för att öka incitamenten för lantbrukaren att sköta särskilt värdefulla marker och därmed möjliggöra att Sverige når åtagandena inom art- och habitatdirektivet samt de svenska miljömålen. Ökad rådgivning till lantbrukare kring skötsel av betesmarkerna är också av stor vikt.
Redovisning
Uppdraget redovisades till miljödepartementet den 5 februari 2021.
Kontakt
Ingrid Kjellander