Oftast används fler av de olika sätten att styra samordning samtidigt. Styrmedlen för samordning kan grovt delas in i fyra kategorier:
- legala (föreskrifter, EG-direktiv, EU-direktiv)
- finansiella (krav i samband med tilldelning av medel)
- gemensamma mål (miljömål, liknande syfte, åtaganden inom internationella konventioner)
- informativa (behov av resultat från andras undersökningar)
Styrning genom lagar och föreskrifter
Den legala möjligheten att styra miljöövervakning är inte så allmän i Sverige. Sedan länge används den dock i form av förelägganden av recipientkontroll.
Under senare tid har det genom EG-direktiv också blivit vanligare med föreskrifter för miljöövervakning (till exempel för luftkvalitet och vattenkvalitet). På detta sätt styrs såväl metoder som rapporteringar och sammanställningar (till exempel EG-direktivet INSPIRE – Infrastruktur för rumslig information i Europa).
Styrning genom ekonomiska medel
lMöjligheten till styrning i samband med att medel beviljas utnyttjas ofta inom respektive verksamhet men inte så ofta mellan olika verksamheter. Detta beror delvis på att olika aktörer har olika syften. Eventuell samordning tar viss tid och kan skapa merkostnader på marginalen för enskilda undersökningar. Denna merkostnad ger ofta bättre möjlighet att tolka resultaten i ett generellt perspektiv men kanske inte för just det syfte som undersökningen primärt har.
Styrning genom mål
Att sätta upp övergripande och gemensamma mål har utvecklats kraftigt under de senaste cirka tio åren. Ett exempel är de svenska miljökvalitetsmålen. På liknande sätt fungerar också de åtaganden som olika länder gör i internationella konventioner inom miljöområdet. I dessa överenskommelser ingår som regel miljöundersökningar och gemensamma utvärderingar av resultaten för att se hur förhållandena utvecklas.
Styrning genom information
Att vara i behov av andras resultat kan leda till effektiv samordning. Det kräver dock väl utvecklade nätverk och god tillgänglighet till informationen om vad som pågår för att kunna utnyttjas på ett effektivt sätt. Bäst blir det om man redan i planeringsstadiet kan ta hänsyn till olika samordningsmöjligheter.
Viktiga samordningsfunktioner och verktyg
Internationella åtaganden (till exempel EU-direktiv och överenskommelser inom internationella konventioner) där Sverige förbundit sig att leverera uppgifter om tillståndet i miljön leder till viss form av samordning. I regel sker den dock endast ”temavis” eftersom olika internationella övervakningsinitiativ ofta inte är samordnade sinsemellan.
EU-direktiv införs i svensk lag via förordningar och föreskrifter. Men även andra mer grundläggande bestämmelser, som till exempel GIS-standarder, kan ha betydelse för samordningen av miljöövervakning (exempel är INSPIRE, Infrastruktur för rumslig information i Europa).
Naturvårdsverket har fått ett utökat ansvar för samordning av miljöinformationsförsörjning. Ett Miljöinformationsråd är bildat, som leds och administreras av Naturvårdsverket. Rådet utvecklar över tid deltagande, arbetsformer och innehåll.
Andra viktiga samordningsfunktioner är gemensamma datalager för resultat av samma typ. Sådana datalager underlättar gemensam kvalitetssäkring av data som kommer från olika håll. Det gäller även utvärderingar där resultaten från olika undersökningar värderas och bedöms.
Naturvårdsverkets verktyg för samordning
För att underlätta samordningen av olika verksamheter inom landet har Naturvårdsverket tagit fram följande verktyg:
- rekommenderade metoder för miljöövervakning, så kallade undersökningstyper
- råd om hur man lägger upp, presenterar och utvärderar miljöövervakningsprojekt
- gemensamma datalager hos nationella datavärdar
- kvalitetssäkringssystem och checklista för kvalitetssäkring
- samarbetsformen gemensamma delprogram (pdf 70 kB)
För nationell och regional miljöövervakning styrs dessa verktyg (rekommenderade metoder, upplägg av program, datalagring, kvalitetssäkring och dylikt) genom avtal.