Resultat som kan användas för att beskriva och analysera miljötillståndet tas fram i många verksamheter och av en rad olika aktörer. Följande myndigheter och organisationer deltar:
- Naturvårdsverket ansvarar i samarbete med Havs- och vattenmyndigheten för samordningen av miljöövervakning i Sverige och driver det nationella miljöövervakningsprogrammet, som består av tio programområden (Fjäll, Hälsorelaterad miljöövervakning, Jordbruksmark, Kust och hav, Landskap, Luft, Miljögiftssamordning, Skog, Sötvatten och Våtmarker).
- Naturvårdsverket ansvarar för åtta av programområdena och Havs- och vattenmyndigheten för de två övriga, vattenrelaterade, programområdena (exklusive miljögifter i vattenmiljön, som Naturvårdsverket ansvarar för).
- Länsstyrelserna har i uppgift att samordna regional och lokal/kommunal miljöövervakning.
- Kommunernas miljöövervakning bedrivs för att tillgodose deras behov av information om miljön. Genom nationella föreskrifter och förordningar ansvarar kommunerna för att samla in uppgifter om badvatten- och luftkvalitet i tätorter. Kommunerna har via miljöbalken skyldighet att ställa krav på egenkontroll av företag i kommunen. Dessa data kan ge viktig information om miljön och används också för internationell rapportering.
- Myndigheter med ansvar i miljömålssystemet gör undersökningar för att följa upp och utveckla miljömål och utvärdera genomförda miljöåtgärder. Sakmyndigheter, till exempel SMHI, Lantmäteriverket och Artdatabanken vid Sveriges lantbruksuniversitet, har i uppdrag att följa miljötillståndet inom sina sakområden.
- Företag utövar egenkontroll och tillsyn enligt miljöbalken.
- Forskningsinstitutioner och andra intresseorganisationer som driver fältförsök under längre tid kan också producera resultat av intresse för miljöövervakningen.
- Enskilda personer, ofta verksamma i ideella föreningar, bidrar också med värdefull information om miljön.