Med jordbruksmark menas här områden som används, eller nyligen har använts för åkerbruk, bete (med tamdjur) eller ängsbruk. Hit hör även småbiotoper i eller intill sådan mark, till exempel dikesrenar, alléer, åkerholmar och märgelgravar
Ger underlag för bedömningar
Större delen av vårt landskap, såväl öppen mark som skogmark framför allt i Syd- och Mellansverige, har använts och påverkats av bondesamhället under årtusenden. De naturliga fodermarker som präglade det äldre kulturlandskapet har under de senaste 100–150 åren i stora delar ersatts av åkrar.
Jordbruket har framför allt under de senaste 50 åren bedrivits på ett sätt att många av de växt- och djursamhällen som var vanliga tidigare har minskat. De största hoten mot biologisk mångfald är nedläggningen av jordbruksmark i glesbygder. Ett annat stort problem är minskad hävd som gör att marker och landskapselement växer igen.
Gödsling, användning av bekämpningsmedel, modern teknik och strukturrationalisering har bidragit till att den biologiska mångfalden har utarmats. Läckage av närsalter från jordbruksmark är också ett stort problem, eftersom det bidrar till övergödningen av våra hav.
Miljöövervakningen av jordbruksmark syftar främst till att ta fram underlag för att bedöma inverkan av dessa miljöproblem.
Programmet levererar också underlag för uppföljningen av miljökvalitetsmålen Ett rikt odlingslandskap, Ingen övergödning och En giftfri miljö.
Programmet reviderades 2008
Referensgrupp
Referensgrupp för programområde Jordbruksmark
Delprogram
Följande delprogram ingår i programområde Jordbruksmark: