Med jordbruksmark menas här områden som används, eller nyligen har använts för åkerbruk, bete (med tamdjur) eller ängsbruk. Hit hör även småbiotoper i eller intill sådan mark, till exempel dikesrenar, alléer och åkerholmar.
Ger underlag för bedömningar
Större delen av vårt landskap, såväl öppen mark som skogmark framför allt i Syd- och Mellansverige, har använts och påverkats av bondesamhället under årtusenden. De naturliga fodermarker som präglade det äldre kulturlandskapet har under de senaste 100–150 åren i stora delar ersatts av åkrar.
Jordbruket har framför allt under de senaste 50 åren bedrivits på ett sätt att många av de växt- och djursamhällen som var vanliga tidigare har minskat. De största hoten mot biologisk mångfald är nedläggning av jordbruksmark i glesbygd samt å andra sidan ett alltmer intensivt jordbruk. Ett annat stort problem är minskad hävd som gör att marker och landskapselement växer igen.
Gödsling, användning av bekämpningsmedel, modern teknik och strukturrationalisering har bidragit till att den biologiska mångfalden har utarmats. Läckage av näringsämnen från jordbruksmark är också ett stort problem, eftersom det bidrar till övergödningen av våra vatten.
Miljöövervakningen av jordbruksmark syftar främst till att ta fram underlag för att bedöma inverkan av dessa miljöproblem.
Programmet levererar också underlag för uppföljningen av miljökvalitetsmålen Ett rikt odlingslandskap, Ingen övergödning och En giftfri miljö, liksom till Klimatkonventionen och EUs art- och habitatdirektiv. Data från delprogrammen Typområden på jordbruksmark samt Observationsfält på åkermark är centrala för att kalibrera modeller för att beräkna jordbrukets läckage av växtnäring.
Programmet reviderades 2008
Referensgrupp
Referensgrupp för programområde Jordbruksmark
Delprogram
Följande delprogram ingår i programområde Jordbruksmark: