Formellt namn
Konvention om skydd för världens kultur- och naturarv World Heritage Convention
Vardagsnamn
Världsarvskonventionen
Kort om konventionen
En global konvention om både naturvård och kulturvård. Det speciella är att man i ett och samma avtal binder ihop världens samlade arbete för naturskydd och skydd av kulturminnen. Konventionen har arbetats fram inom FN:s organisation för utbildning, forskning och kultur (UNESCO). Konventionen undertecknades 1972 och trädde i kraft 1975.
Sverige och konventionen
Sverige har ratificerat konventionen. Det finns 15 svenska världsarv.
Varför finns konventionen?
Det finns byggnads- och konstverk och naturområden i världen som är unika och så värdefulla att de räknas som hela jordens gemensamma arv, som vi ska skydda och bevara. Det kan handla både om kulturvärden och om naturvetenskapliga värden. Vi har 15 världsarv i Sverige idag och 2017 hade världsarvslistan 1073 objekt i 167 länder varav 206 naturvärldsarv.
Ett byggnads- eller konstverk kan klassas som ett världsarv om det är ett mästerverk, representerar idéer av universell betydelse eller är unikt för en särskild kultur. Ett naturområde måste representera en viktig del av jordens historia, vara särskilt betydelsefullt för att bevara den biologiska mångfalden eller ha enastående skönhetsvärden.
Hur fattas och genomförs konventionsbeslut?
Konventionens parter möts vartannat år i en beslutande generalförsamling. Detta sker i samband med UNESCO:s ordinarie generalkonferenser. Då avgörs om föreslagna nya kultur- eller naturobjekt ska tas med i Världsarvslistan.
Besluten förbereds av Världsarvskommittén (World Heritage Committee), som består av experter inom många olika områden och som möts en gång per år.
EU och konventionen
EU har inte ratificerat konventionen.
Konventionens sekretariat och webbplats
World Heritage Centre (inom UNESCO i Paris) är sekretariat för konventionen. På webbplatsen finns information på engelska om alla världsarv på listan. Där finns också konventionstexten.