Formellt namn
Den internationella konventionen om säker och miljöriktig fartygsåtervinning. Konventionen antogs 19 maj 2009 inom FN:s internationella sjöfartsorganisation, IMO.
Vardagsnamn
Hong Kong-konventionen.
Kort om konventionen
Ett land som ratificerar, det vill säga förbinder sig att följa, konventionen får endast lämna fartyg för återvinning i ett land som också ratificerat den. Konventionen gäller för de allra största fartygen.
Konventionen träder i kraft 24 månader efter att den ratificerats av minst 15 stater vars sammanlagda handelsflotta uppgår till minst 40 % av världshandelsflottans bruttodräktighet och vars sammanlagda maximala årliga fartygsåtervinningsvolym under de föregående tio åren är minst 3 % av den sammanlagda bruttodräktigheten av dessa staters handelsflotta.
I nuläget har 6 stater ratificerat konventionen.
Till dess att Hong Kong-konventionen träder i kraft gäller tills vidare Baselkonventionen om gränsöverskridande transporter av farligt avfall och EU:s förordning 1013/2006 om transport av avfall för fartyg som är att betrakta som avfall. EU har dessutom ratificerat tillägget till Baselkonventionen som förbjuder export av farligt avfall från EU till länder utanför OECD.
Sverige och konventionen
Sverige har undertecknat men inte ratificerat konventionen ännu. Här finns idag inte någon anläggning som uppfyller konventionens krav för att återvinna den aktuella typen av fartyg.
En bakgrund finns i utredningsrapporten Återvinning av fartyg – underlag för ratificering av Hong Kong-konventionen, SOU 2012:54.
Varför finns konventionen
Skrotning av stora uttjänta fartyg är en relativt stor industri – där förhållandevis stora värden omsätts i form av maskinell utrustning och råmaterial till tillverkning av andra produkter. Verksamheten är i stort oreglerad och sker i regel under stor belastning på miljö. Ofta är arbetsförhållandena vid anläggningarna heller inte bra. Konventionen kan bidra till att städa upp verksamheten och införa minimiregler för hanteringen, bland annat genom krav på skeppsägarna och återvinningsanläggningarna.
EU och konventionen
EU har antagit förordning 1257/2013 om återvinning av fartyg (SRR). Den stämmer överens i stort med konventionen.
SRR syftar till att förebygga och minska eller eliminera skadliga följder för människors hälsa och miljön till följd av återvinning, drift och underhåll av fartyg och till att underlätta medlemsstaternas ratificering av konventionen.
SRR gäller direkt som svensk lag. Den har kompletterats med en svensk förordning (2015:18) om fartygsåtervinning och en särskild bestämmelse om fartygsåtervinning i miljöprövningsförordningen (2013:251).
SRR har ännu inte börjat tillämpas i alla delar, men ska göra det senast den 31 december 2018. Fram till dess regleras fartygsåtervinning främst av miljöbalken, avfallsförordningen (2011:927) samt EU:s förordning 1013/2006 om gränsöverskridande transporter av avfall. Från det att SRR börjar tillämpas fullt ut ska EU-förordning 1013/2006 inte tillämpas alls i fråga om fartyg som omfattas av SRR.
Konventionens sekretariat och webbplats
Sekretariatet finns hos IMO.
Mer information