Formellt namn
Den internationella konventionen om säker och miljöriktig fartygsåtervinning. Konventionen antogs 19 maj 2009 inom FN:s internationella sjöfartsorganisation, IMO, men har ännu inte trätt i kraft.
Vardagsnamn
Hong Kong-konventionen.
Kort om konventionen
Ett land som ratificerar, det vill säga förbinder sig att följa, konventionen får endast lämna fartyg för återvinning i ett land som också ratificerat den. Konventionen gäller för de allra största fartygen.
Konventionen träder i kraft 24 månader efter att den ratificerats av minst 15 stater vars sammanlagda handelsflotta uppgår till minst 40 procent av världshandelsflottans bruttodräktighet och vars sammanlagda maximala årliga fartygsåtervinningsvolym under de föregående tio åren är minst 3 % av den sammanlagda bruttodräktigheten av dessa staters handelsflotta.
I nuläget har 15 stater ratificerat konventionen, varav 7 EU-medlemsstater. Dessa stater når dock inte tillsammans upp till de övriga krav som ställs för ikraftträdande.
Till dess att Hong Kong-konventionen träder i kraft gäller Baselkonventionen om gränsöverskridande transporter av farligt avfall.
Sverige och konventionen
Sverige har undertecknat men inte ratificerat konventionen ännu.
En bakgrund finns i utredningsrapporten Återvinning av fartyg – underlag för ratificering av Hong Kong-konventionen, SOU 2012:54.
Varför finns konventionen
Skrotning av stora uttjänta fartyg är en industri som omsätter betydande värden i form av maskinell utrustning och råmaterial. Återvinning av fartyg bidrar till en hållbar utveckling men medför också stora miljökonsekvenser när återvinningen genomförs på platser, ofta stränder, där exempelvis olja och drivmedelsrester tillåts läcka ut och avfall inte hanteras på lämpligt sätt. Arbetet med att plocka isär fartyg sker dessutom ofta med fara för arbetarnas hälsa och liv då skyddsutrustning och säkerhetsanordningar saknas.
Syftet med konventionen är att komma tillrätta med miljöskador, arbetsmiljö- och säkerhetsrisker relaterade till fartygsåtervinning. Konventionen innehåller minimiregler för hanteringen och ställer krav på fartygsägare och återvinningsanläggningar, med beaktande av de speciella omständigheter som gäller för sjötransport och behovet att säkerställa lämpliga förutsättningar för återvinning av uttjänta fartyg.
EU och konventionen
EU har antagit förordning 1257/2013 om återvinning av fartyg (SRR). Den stämmer överens i stort med konventionen.
SRR syftar till att förebygga och minska eller eliminera skadliga följder för människors hälsa och miljön till följd av återvinning, drift och underhåll av fartyg och till att underlätta medlemsstaternas ratificering av konventionen. Förordningen har trätt i kraft och tillämpas fullt ut från och med 31 december 2018 (med undantag för några få bestämmelser som ska tillämpas först från 31 december 2020).
SRR gäller direkt som svensk lag. Den har kompletterats med en svensk förordning (2015:18) om fartygsåtervinning och en särskild bestämmelse om fartygsåtervinning i miljöprövningsförordningen (2013:251).
Konventionens sekretariat och webbplats
Sekretariatet finns hos IMO.
Mer information