På grundval av EU-förordningen har kommissionen utfärdat två förteckningar över invasiva främmande arter av unionsbetydelse, totalt 49 arter. Av dessa finns 11 redan i den svenska naturen.
EU-kommissionen har stöd av både ett vetenskapligt forum och en speciell genomförandekommitté när det gäller invasiva främmande arter. Alla medlemsstater och EU-kommissionen är representerade både i kommittén och det vetenskapliga forumet. Dessutom finns det en rådgivande grupp för invasiva främmande arter som dock är inaktiv för tillfället.
Sverige representeras av Naturvårdsverket i vetenskapliga rådet och Havs- och vattenmyndighet är suppleant. I kommittéarbetet är det tvärtom, Havs- och vattenmyndigheten har en ordinarie medlem och Naturvårdsverket är suppleant.
Genomförandekommittén för invasiva främmande arter
Genomförandekommittén för invasiva främmande arter arbetar med tillämpningen av EU-förordningen om invasiva främmande arter. EU-kommittén röstar fram vilka arter som ska regleras som invasiva främmande arter inom EU även om EU-kommissionen gör det slutliga beslutet.
Vetenskapligt forum
Vetenskapligt forum stödjer EU-kommittén med att bedöma risker med invasiva främmande arter och ge rekommendationer för om det finns anledning för EU att reglera en viss art.
EU:s rådgivande grupp för invasiva främmande arter
EU:s rådgivande grupp för invasiva främmande arter är knuten till koordineringsgruppen för biologisk mångfald och natur (CGBN). Den bistår EU-kommissionen med underlag som behövs för tillämpningen av förordningen om invasiva arter. Gruppen består av representanter från medlemsstaterna, forskarsamhället, berörda näringar, organisationer och intressenter. Gruppen har träffats en gång men är inte aktiv för tillfället. EU-kommissionen har ännu inte definierat gruppens uppgifter och arbetsplan. Naturvårdsverket och Havs-och vattenmyndigheten är medlemmar i CGBN:s arbetsgrupp för invasiva främmande arter.
Hur kommer en invasiv främmande art med på unionsförteckningen?
EU-kommissionen har tagit fram och uppdaterar löpande förteckningen över invasiva främmande arter av unionsbetydelse. Arterna på förteckningen är de som omfattas av EU-förordningens (se ovan) regler. Vilka arter som ska upp på förteckningen bestäms enligt ett tillvägagångssätt som föreskrivs i EU-förordningen. Både EU-kommissionen och medlemsstaterna kan begära att en art ska föras upp på unionsförteckningen. Innan Sverige föreslår en art konsulterar man nationella myndigheter och intressenter exempelvis berörda myndigheter, näringar och intresseorganisationer.
- Först gör medlemslandet eller EU-kommissionen en riskbedömning av den art som man vill föreslå till förteckningen.
- Det vetenskapliga forumet, som består av experter från hela EU, bedömer sedan kvaliteten på riskbedömningarna.
- Efter det utvärderas hur väl riskbedömningen överensstämmer med kriterierna för invasiva främmande arter av unionsbetydelse enligt EU-förordningens artikel 4.3 och 4.6
- Detta diskuteras sedan ingående med alla medlemsstaterna i genomförandekommittén.
- Förslaget skickas till världshandelsorganisationen WTO (World trade organisation) för granskning.
- Därefter lämnas det för godkännande till genomförandekommittén som röstar om förslaget.
- Till slut tar EU-kommissionen beslut om att arten tas med på förteckningen.
Riskbedömning av arterna på EU-förteckningen
Riskbedömningar har gjorts för alla arter som finns på förteckningen över invasiva främmande arter av unionsbetydelse. I riskbedömningarna finns beskrivningar av de risker som invasiva främmande arter kan medföra för den biologiska mångfalden och på tjänsterna som ekosystemen ger oss. Även risker för samhället, socioekonomiska värden och människors hälsa finns med i bedömningen.
EU har i augusti 2018 utfärdad en ny delegerad förordning, som beskriver hur en riskbedömning ska göras och vilka vetenskapliga krav som ställs för att en ny art ska kunna föreslås föras in i unionsförteckningen.
Det finns redan flera metoder och protokoll för att genomföra riskbedömningen som används inom forskarsamhället. I den delegerade förordningen standardiseras metodiken för en riskbedömning för att säkerställa att alla beslut om att föra upp arter på unionsförteckningen bygger på likvärdiga riskbedömningar. Genom att följa den delegerade förordningens standard uppnås ett kvalitetssäkrat underlag för beslutsfattande.
Varför ska Sverige agera mot arter som inte kan bli invasiva i landet?
Det kan vara så att en listad art är oproblematisk för en region i EU - den kan till och med vara till ekonomisk nytta samtidigt som den inom en annan region i unionen orsakar mycket stor skada. Ett exempel är vattenhyacinten som gör stor skada i de södra delarna av EU, medan den är uppskattad inom trädgårdsnäringen i norra Europa.
Man har dock bedömt att arter som har medtagits på EU-listan är sådana som kräver gemensamma åtaganden av alla medlemsländer. Det räcker inte att enskilda länder bekämpar dem inom sina territorier. Det går inte att ta hänsyn till regionala skillnader i invasivitet eftersom det inte går att utesluta att en invasiv främmande art sprids när den väl har introducerats i EU. Den kan komma att transporteras till medlemsstater och miljöer där den kan etablera sig.
Klimatförändringarna ökar dessutom risken att dessa arter i framtiden blir invasiva i områden där de idag inte utgör något problem för ekosystemet. Att en art tas upp på EU-förteckningen är ett resultat av ett gemensamt ställningstagande inom EU att arten behöver regleras.
Att tillåta undantag för vissa geografiska områden är inte heller ett alternativ eftersom det bryter mot principerna för EU:s inre marknad.