Strandskydd
|
Strandskyddet är reglerat i lag, och bestämmelserna ser likadana ut i hela landet. Riksdagen har beslutat om förändringar i lagstiftningen för strandskyddet som trädde i kraft 1 juli 2009. Naturvårdsverket och Boverket har tagit fram en handbok för tillämpningen av strandskyddslagstiftningen. Här hittar du som arbetar på en länsstyrelse eller kommun information om hur strandskyddet fungerar och ska tillämpas från och med den 1 juli 2009. |
|
Riksdagen tog 29 april beslut om den nya strandskyddslagen. Den första omgången trädde i kraft 1 juli i år och den andra träder i kraft 1 februari 2010.
Ny broschyr om ändringar i strandskyddet
Naturvårdsverket och Boverket har tagit fram Strandskydd, en broschyr med information kring den förändrade strandskyddslagstiftningen som trädde i kraft den 1 juli 2009. Broschyren vänder sig till allmänheten med lättillgänglig information om de nya strandskyddsreglerna.
Dagens regler för strandskydd
Inom den strandskyddade zonen gäller förbud mot att:
- uppföra nya byggnader eller ändra de som redan finns, så att de kan användas till något annat ändamål
- gräva eller på annat sätt förbereda för sådana byggnationer
- utföra andra anläggningar eller anordningar som strider mot strandskyddets syfte, det vill säga försämrar tillgängligheten enligt allemansrätten eller väsentligt försämrar livsvillkoren för växter och djur. Exempel på detta är båthamnar, bryggor, parkeringsplatser och golfbanor
- utföra andra åtgärder som kan skada växt- och djurliv, till exempel fälla träd, gräva eller gödsla
Kommunerna har det primära ansvaret för att hantera frågor om strandskydd. Som regel är det den kommunala nämnd som har hand om plan- och byggfrågor som får ansvaret för dispensärenden, eftersom den bevakar frågor kring strandskydd även vid ansökan om till exempel bygglov.
Länsstyrelserna ska granska alla dispenser och upphävanden av strandskydd inom detaljplaner som beviljas i länet. Om ett beslut är felaktigt ska de upphäva beslutet. Detta beslut kan sedan överklagas till högre instans.
Strandskyddets omfattning
Strandskyddet kom till på 1950-talet för att förhindra en överexploatering av stränderna och bevara allmänhetens tillgång till stränder och vatten för friluftsliv. Det utvidgades 1994 till att också skydda stränderna på grund av deras stora betydelse för den biologiska mångfalden.
Strandskyddsbestämmelserna gäller lika i hela landet, oavsett hur tät- eller glesbebyggt området är, hur gott det är om sjöar och vattendrag eller vilka naturtyper, biotoper eller arter som finns i området.
Med den nya lagstiftningen kan kommunerna peka ut områden för landsbygdsutveckling i strandnära lägen där det ska vara lättare att få dispens. Kommunerna kan peka ut dessa områden från och med den 1 juli, men den delen av lagen får inte tillämpas förrän den 1 februari 2010.
Skyddszonen omfattar både land och vatten, inklusive undervattensmiljön. Den utgår från strandkanten och sträcker sig vanligtvis 100 meter i båda riktningarna. Länsstyrelsen kan utvidga zonen upp till 300 meter, om det behövs för att tillgodose strandskyddets syfte.
Det kan till exempel gälla områden som
- är av riksintresse för naturvården och friluftslivet
- visar obetydlig påverkan av exploatering
- är ekologiskt särskilt känsliga
- ligger nära tätorter med begränsad tillgång till fria strandområden
Enligt de nya reglerna återinträder strandskyddet automatiskt då en detaljplan ändras. Beslut om att upphäva strandskyddet i en detaljplan fattas av kommunerna.
Länsstyrelsen fattar beslut om dispenser och upphävande av strandskyddet i områden som skyddas enligt 7 kap. i miljöbalken. Det är till exempel inom nationalparker och naturreservat. Länsstyrelsen fattar även beslut om strandskyddsdispenser om det gäller vägar, järnvägar och försvarsanläggningar.
Kontakt: Per Nilsson, 08-698 11 58, per.nilsson(a)naturvardsverket.se